- Project Runeberg -  Ur minnet och dagboken om mina samtida personer och händelser efter 1815 / Tredje delen. Europa i anarki, 1848 /
9

(1870-1874) [MARC] Author: Johan Carl Hellberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

9

ett åtal vara under ståndets värdighet. Tiden höll med Minerva,
i det ban upprepade att Theorell kallat Bondeståndet »en
tanklös hop»; men sade på lördagen att, som Tidens råd till ståndet
att följa Minervas förslag tyckts misshaga äfven Allehanda, så
ville han nu, för att göra det sistnämnda bladet till viljes,
genast återkalla. Allehandas Vinterblad behandlade denna lördag
frågan uti en uppsats om »oefterrättlighetens ondgörelse» och
sökte bevisa att jemförelsen med Barkarby hållstuga icke
innefattar smädelse, emedan i berörda hållstuga »finnas utan tvifvel
aktningsvärda medborgare» och emedan en polismästare, som af
en fiffig advokat fick hålla till godo det yttrandet om
poliskammarens session: »Jaså, då går här till som i Barkarby hållstuga»,
icke sökte laglig upprättelse. En herre »Emellertid» uti samma
N:r af Allehanda uttalade i en utförlig uppsats sin djupa
bedröfvelse deröfver, att »Bondeståndet under denna riksdag
olyckligtvis synes hafva blifvit fàngadt af de konservatives giller».
Bondeståndet bordlade frågan för andra gången, på flera
ledamöters begäran. Den 2 Februari förekom ämnet in pleno till
slutligt afgörande. Bergström från Skaraborgs län afstyrkte
åtal, emedan tidningsutgifvaren derutaf åtminstone under ett helt
års tid skulle hemta ämnen för sitt skrifställeri. Per Nilsson
ansåg under ståndets värdighet att vädja till regeringsmakten för
att åtala, och hade med ledsnad hört oblida yttranden emot
pressen. Strinnlund sade att de ifrågavarande yttrandena i
tidningen vore de skamligaste, han hört under den tid, han varit
ståndets medlem: dock vore ej stort värdt att tala derom; att det
redan skett vore deras fel, som dertill gifvit anledning, och det
hade ändå varit personer med bildning; en obildad person hade
man ej tillräknat sådant: man kunde ju ej hata åsnan för det
hon sparkade; protokollerrm borde tillställas
justitieombudsmannen, men icke med anhållan om åtal, ty skammen skulle i alla
händelser falla tillbaka på den skyldige. Med honom instämde
Sven Isaakson och Andreas Bergström. Lars Larsson önskade
att frågan ej blifvit väckt inom ståndet, helst hon härrörde från
enskild person, ban måtte nu kalla sig tidningsskrifvare eller
hamnbuse; innehållet var en jeremiadisk klagovisa för det att
tidningskrifvaren förlorat sitt målsmanskap att leda stein-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:17:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjcminnet/3/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free