Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
sin styrelse den länge bekämpade och oöfvervinnelige afrikanske
Emiren Abd-el-kader kapitulera och gifva sig fången åt
general Lamoricières trupper, en högst glänsande framgång för
Ludvig Filip, och hvilken borde betydligt befästa hans thron.
Aumales bröder och brorsöner togo rika arf efter den på
nyårsaftonen aflidna fastern, prinsessan Adelaide: Joinville fick 23,
Montpensier, som nyss förut förmälts med spanska drottningens
syster, fick också 23, Nemours 10 och brorsonen, hertigen af
Chartres, franske presumtive thronarfvingens, grefvens af Paris,
ende broder, fick 2 millioner francs. Vid presidentskapsvalet i
deputerade kammaren triumferade franska regeringen (Guizot):
oppositionskandidaten .Odilon Barrot fick blott 105, Léon de
Mal-leville ännu mindre antal röster, medan royalisten Sauzet bekom
227; endast vid sekreterarevalen segrade en af oppositionen:
La-crosse. Dock beräknade oppositionen att den ministeriella
majoriteten steg endast till 35 röster; att’ de som röstat på Sauzet,
gjort det mindre för ministèren, än mot den af reformbanketterna
agiterade parlamentsreformen, och att marskalk* Bugeaud, en af
vicepresidenterne, vore suarare dynastiens än ministèrens man.
Abd-el-kader kom till Frankrike, skref till konungen att han
blindt underkastade sig dennes vilja o. s. v. Allt stod ju
således förträffligt i Frankrike pà nyåret 1848, skulle man tycka?
Men adressdebatten och reformbanketterna! och ställningen
i det öfriga Europa! Journal des Débats hade sjelfva juldagen
1847 sagt om oppositionen i Frankrike: »alltsedan hon böljat
vilja amalgamera sig, är hon alldeles förvillande lik en
sammankomst af aktieegare på venstra Seinestranden. Det är till henne,
vi skulle kunna säga: vill ni se skummet, som ni upprört? vill
ni se hvad som simmar upp, efter den svallning ni framkallat,
närt, underhållit? Läs då de radikala talarnes tal, t. ex. detta:
»för att bekämpa oss äro alla traditioner, förolämpningar,
smädelser åter uppkallade till lif ifrån restaurationens sämsta
dagar, och för att i ett ord uttrycka allt, för att krossa oss under
en anklagelse utan svaromål, hafva de kallat oss 93 års
lindansare (»les voltigeurs de 93»); vid detta ord hafva vi nedslagit
våra ögon, för att söka mycket djupt nere i tidernas och
idéernas lopp, hvem som mot oss slungat detta skymford och dervid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
