Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
33
Men Rösten paa vor Tunge
skal nævnes Ottesang
og Gängen til vor Konge,
en hellig Kirkegang!...
Skjoldungen Priis og Ære!
han löftes skal paa Skjold,
hans Navn skal Saga bære
til Q orne Tiders Old.
Till svar lät Fredrik utfärda ett nytt rescript, hvari han
förmanade undersåtarne att icke, i glädjen öfver den gåfva de erhållit
af honom, låta förleda sig till bullrande tacksamhetsyttringar.
I Norrige sammanträdde den 1 Februari det tolfte
lagtima storthinget. Redan den 3 föreslog uti sjelfva »Rigstidenden»
en insändare, att thinget måtte sända en deputation till
Köpenhamn, för att öfvervara Norges »förste konstitutionelie konungs
begrafning», samt att konung Oscar måtte »hedra sin upphöjde
företrädares minne med befallningen, att på begrafningsdagen
skall i Norge gifvas kunglig salut med minutskott, och
sorge-gudstjenster hällas uti Christianias kyrkor.» Sådan uppmaning
blef väl obeaktad, men Christianias Studentsamfund höll verkligen
på begrafningsdagen en »sorgefest till Christian VIII:s minne»;
ordföranden, juliskandidaten J. Schmidt, höll tal och derefter
af-sjöngs en af A. Munch författad sång. Vid storthinget spelade
nu klockaren Ueland förnämsta rolen.
När konung Oscars throntal, hållet vid den ännu pågående
Svenska riksdagens öppnande (vid medlet af November 1847),
ankommit till det bullersamma, oroliga Italien, blef detsamma den
11 December, uti Florentinerbladet »La Patria,» föremål för en
god dosis beröm, tillika så naivt som möjligt: talet ansågs bevisa
att italienarne hade orätt att anse hela Norden för barbariskt,
och tidningen utropade: »se der en sannt faderlig regf&ring,
möjlig i det nittonde århundradet!» Han jemförde vår faderliga,
patriarkaliska styrelseform med de under furstars jernris suckande
Italienarne och fann oss alltför lyckliga. Nu nalkades vår
riksdag sin i grundlagen fastställda final, just den 23 Februari; men
stäiderne begärde, utan att ana livad med den dagen i Paris
och hela Europa komma skulle, enligt gammal loflig sed den 5 i
samma månad blott en enda månads förlängning. »Utan att
Mina Samtida. III. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
