Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
kongl, propositionen både moraliskt riktig och politiskt klok.
Statsrådet Gripenstedt uppträdde vidlyftigt emot hr v.
Hartmansdorff: Äfven for oss kan en gång den timma slå, då äfven
vi måste kämpa den kamp, som Danmark nu strider, måste
kämpa för altare och härd, för hus och hem, för allt hvad vi
hafva dyrbarast i verlden, och då vi längtansfull^ blicka
om-/ kring oss efter bistånd. Och måtte vi då aldrig behöfva med
oro påminna oss moralens första bud: Allt hvad Du vill att
andra skola göra dig, det göre du ock dem. »Jag behöfver icke
påminna någon om vigten af det beslut, som skall fattas. En
hvar känner betydelsen deraf och vet, att historien skall
anteckna detsamma i våra häfder. Jag är också viss derpå, att
det blifver värdigt detta stånd.» — General Lef rén hade, såsom
ledamot af hemliga utskottet, inhemtat att K. M:t behandlat
saken från början varsamt och klokt, och blifvit öfvertygad att
rätta tiden till handling nu vore inne för Sverige, hvars
intressen snart skulle blifva förnärmade, om det tyska öfvermodet
ännu längre finge utsträcka sig. Den af v. Hartmansdorff
begärda voteringen biföll K. M:ts begäran med 194 emot 49.
I Presteståndet talade alla politiska färger för bifall, utom
d:r Sandberg, som ville afslå, och d:r Björkman, som ville
återremittera för att få veta huru penningarne skulle anskaffas.
Borgareståndet biföll utan omröstning. Rooth ville dock
hafva uttryckt att krig med dess oberäkneliga och olycksaliga
följder i det aldralängsta måtte undvikas; Indebetou att den
fattiga allmogen i hans landsort skulle med motvilja underkasta
sig uppoffringar, som afsåge annat än rikets sjelfförsvar; Ekholm
yttrade sin farhåga att, om stormakterna inskränkte sig till
välönskningar, Sverige icke utan våda för sig sjelf, men till föga
gagn för Danmark, kan inlåta sig i strid med Tyskland,
hvarigenom vi binda händerna på oss från annat liåll. Schartau
biföll utan tveksamhet och reservationer, och trodde icke att
tyskarne skulle helt och hållet lemna våra mått och steg utan
afseende, men gaf liksom Brinck m. fl. »sitt bifall-såsom ett
förtroendevotum åt konungen personligen, utan att ministrarne
borde tillräkna sig någon del deraf». Lagergren ansåg klokt
och nödvändigt att bibehålla neutralitet, och att derför ej sky
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
