Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.130
ställa någon demonstration. Nu syntes vid trådgårdens
gallerverk Ludvig Filip, svartklädd, med rund hatt, blek som döden
och tungt stödd på drottningens arm. Han föreföll skygg och
ängslig, men hon blickade stolt och vred omkring sig. Man
ropade helt högt i folkhopen: »vi vilja icke att något ondt skall
vederfaras denne olycklige gubbe; må han draga i fred!» När
majestäterna med sin lilla svit af 30 till 40 personer hunnit
ut genom Tuileriträdgården till asfalten, som omgifver obelisken,
stannade de och folket ropade: »lefve Frankrike, lefve reformen!»
Trängseln blef så stark, att konungen släppte drottningens arm
och sökte gå några steg baklänges: han stod just på den punkt,
der Ludvig XVI:s hufvud föll. Drottningen förfärades när hon
icke mer kände konungens arm; en man ur hopen bjöd henne
sin, med orden: »var icke rädd, madame, gå ni vidare, folket
skall nog gifva plats;» men med vredgad min och ton stötte
hon hans arm tillbaka och utbrast: »lemna mig!» Derefter gick
hon till konungen; två smutsiga enspända hyrdrotschkor foro fram,
flera barn sutto i dem redan, hr Crémieux hjelpte konungen och
drottningen in och slog derefter upp fotsteget, hvarpå kuskarne
drefvo hästarna i fullt carrière derifrån, i riktning åt St. Cloud.
I den hast, hvarmed konungen beslöt sig att fly, kunde han
ingenting medtaga: han var i frack och hade ej en gång tid
att taga en öfverrock, ännu mindre papper eller penningar. Så
snart de kunglige lemnat rummen, inrusade pöbeln.
National-gardister togo ögonblickligen konungens alla papper i beslag.
I de magnifika sofforna vältrade sig samhällets drägg med
smutsiga stöflor; inom få ögonblick såg alltsammans ut som ett stall.
Thronsalen, beklädd med rödt sammet, blef alldeles förstörd.
Pöbeln innehade thronen, öfverljudt skränande: »vi äro alla
konungar!» Präktiga fortepianos kastades ut genom fenstren. På
aftonen tändes ljusen i kronorna och pöbeln dansade.
Under tiden flyktade i aftonens mörker allt längre och
ångestfullare ifrån Paris Tuileriernas fordna kongliga invånare.
Öfver konungens flykt till England bekantgjordes längre fram
följande redogörelse, som på mer än ett ställe bar tecken af att
vara hans egen. Uti tre små vagnar, beräknade för 6,
inspärrades den 24 Februari 15 personer, och foro, eskorterade af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
