Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.167
hans kolleger, för tiden ända ifrån den 4 Maj. Hos
insurgenterna fann man proklamationer af innehåll: att 1) alla
medborgare, som betala mer än 200 francs i skatt, äro för tio år
beröfvade sina borgerliga rättigheter, 2) all egendom, tillhörig
personer, som efter 1815 beklädt något embete, är konfiskerad,
3) 1793 års konstitution är återställd och 4) krigshären är
upplöst.
Den 1 Juli var man i församlingen redan åter färdig att
väcka dåraktiga motioner. Er hr Bart begärde att månggifte
måtte autoriseras, hvilket upptände mycken harm och häftigt
larm; en hr Remicci’s utgjorde egentligen en bön att fà se
Louis Napoleon i spetsen för Frankrikes öden, antingen såsom
konsul eller kejsare, hvaråt församlingen bara skrattade. Den
1 Juli befallde Cavaignac permanenta läger, ett i Versailles om
35,000, ett Vid St. Maur nära Vincennes om 20,000 och ett
på Marsfältet i Paris om 10,000 man. Changarnier öfvertog
samma dag öfverbefälet för nationalgardet i Paris och
installerade sig i Tuilerierna. Alla hus visiterades och vapnen
konfiskerades. Den 3 Juli kom underrättelse att Ludvig Napoleon,
hvilken så nyss förut afsagt sig sin plats som deputerad, blifvit
på Corsica återvald med 36,000 röster af 38,000.
Spectateur de Londres beskref i böljan af Juli de
styrande personerna i Frankrike (men vi få dervid icke glömma att
denna tidning ansågs vara Guizots organ): »Lamartine är
skulden till allt. Hans fåfänga och afund har föranledt de olyckor,
under hvilka Frankrike suckar. För att få ur vägen sin rival
Thiers, »regentskapets» man, satte han sig emot detta
regent-skap, som han och alla förut sjelfva önskat, och proklamerade
republiken med de bekanta orden: »Det är för sent!» Med
vanligt lättsinne plägade han säga: »Sedan ett kaos inbrutit i
Frankrike, blir jag framkallad och skall då rädda landet genom
ordningens återställande, men jag skall med mitt lif umgälla det.»
Lamartine är icke en af dem, som Gud utkorat att frälsa
fäderneslandet; han är en af dem, som hjelpt det att gå under
på föga hedrande vis. Han, som nyss valdes af millioner röster,
står nu ensam och nästan föraktad. Ledru Rollin är en
medelmåttig, uppblåst person; han har velat vara revolutionsman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
