Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.169
fallet: nationalverkstädernas upplösning, återtagandet af
förslaget om jernvägarnes expropriation, parisisk armée på 40,000
man, upplösning af flera misstänkta nationalgardeslegioner,
inkallande till Paris af en del utaf alp-arméen, reorganisation af
Frankrikes alla nationalgarden o. s. v., samt de civilas
afväp-nande, klubbarnes tillslutande och insurgenternas deportation.
Den 5 Juli frigafs ändtligen Girardin ur fängelset; den 6, då
dessutom sorgefesten efter de fallna firades (3 biskopar och 800
prester utförde messan, 200 trumslagare slogo sorgmarsch),
talades åter om tiUämnadt upplopp, och nya försigtighetsmått
vidtogos. Allt förblef lugnt; dock skedde både på denna och
flera följande dagar lönnmordsförsök mot enstaka vaktposter.
Man talade nu mycket om de stränga interpellationer,
Lamartine ville ställa till Cavaignac, och dervid kom man äfven,
såsom man trodde, att utröna junidagarnes rätta hemlighet,
nemligen så: straxt vid revolutionens begynnelse Iramstodo, främst
bland alla stridiga elementer, tvenne lika ärelystna, till högsta
makten sträfvande män: Armand Marrast (ur le National) och
Lamartine (le Reforme). Så länge den förre stod i en lägre
sfer, såsom blott sekreterare hos provisoriska regeringen, gick
allt temligen bra, och den sednare tillhörde moderata partier;
men sedan Marrast uppstigit till ledamot och började öfva stort
inflytande på Arago, Marie och Garnier Pagès, sökte Lamartine
sin styrka på motsatta hållet och föll allt mer i Ledru Rollins
våld. Båda partierna stridde om makten: Marrast, diplomat,
med parlamentariska och journalistiska vapen, Lamartine (genom
Ledru Rollin) räknade, på den fysiska styrkan. Deraf Rollins
beryktade valcirkulär, deraf hatet mot nationalförsamlingen, deraf
omsider demonstrationen af 17v Mars. Men dessa våldsamma
steg af ultra-republikanerne gjorde Nationals parti starkare, helst
alla sansade, alla orleanister, af fruktan för terrorism, slöto
sig dit, så att ju närmare man kom dagen för
nationalförsamlingens första, sammanträde, desto afgjordare sågo Lamartine och
Ledru Rollin makten halka ifrån sig. Trogne sitt system, sökte
de ny kraft i nytt våld, i massors stormdemonstrationer, och
så skedde våldsscenerna den 16 April och den 15 Maj. Men
nationalgardet höll samman med Marrast, och hans begge veder-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
