Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.185
röstning ock absolut majoritet, af alla valmän i Frankrike och
Algerien. Detta var redan ett grymt nederlag för Cavaignac,
och i nationalförsamlingen fanns ingen, som icke visste att
beslutet banade vägen åt Ludvig; hvarföre ock Cavaignac med
sina ministrar genast rådplägade om ett afskedstagande i massa,
samt den 10 vid middagstiden infann sig i Poitiers-klubben
och förklarade att ban nedlade regeringstyglarne. Klubben hade
likväl då beslutat fullborda konstitutionsdebatterne till den 20
och derefter utskrifva presidentvalet; så länge måste nu
Cavaignac lofva sitta qvar. Louis Napoleon började de sednaste
dagarne alltmer visa sig, gjorde promenader i öppen vagn utåt
»banlieu», helsade på kejsarens sin farbrors sätt och utdelade
penningar åt de fattiga. Bönderna trodde tvärsäkert, att om
han komme till styret, skulle de i fem år blifva skattefria;
arméen ville ha krig i Italien; de hvita och de röda skulle votera
på Ludvig par dépit. Den 9 tog hr Lacaze till ordet att
försvara Napoleoniderna, i fråga om vissa amendementer: att
ingen general skulle få väljas och ingen, hvars familj herrskat
öfver Frankrike. »Låt dem tala sjelfva», ropades det från flera
håll. Öfvertalad af de sina besteg nu Ludvig tribunen: under
stor förlägenhet och (såsom motståndarne sedan persifflerande
påstodo) »på dålig franska» framstötte han några strofer: »Jag
skall icke _ tala emot amendementet... sannerligen ... jag är
tillräckligt belönad då jag oförmodadt... återfått min
medborgarrätt ... och jag har ingen annan ärelystnad... Jag ämnar
icke försvara mig emot... tillvitelserna... (paus) och mot
namnet pretendent... men jag måste i 300,000 valmäns namn,
som 3 gånger valt mig, protestera emot... detta namn af
pretendent, som man beständigt kastar mig i ansigtet»... Skratt;
talaren tycktes först erna fortsätta, men ändrade hastigt
föresats och lemnade tribunen. Cavaignac-partiet, som icke släppte
något tillfälle aft få bespotta Ludvig och alla hans beteenden,
behandlade detta hans tal såsom ett för dem högst angenämt
fiasco; och efter honom sprang straxt amendementets författare
upp i tribunen: »Medborgare representanter! efter de ord I nu
hört, begripen I att mitt amendement är onödigt (skratt) och jag
tager det tillbaka» (allmänt bifall). Hvilkendera var den finaste?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
