Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.188
kungjorde han i tidningarne att han erfarit att några vansinniga
i hans namn uppeggat till oroligheter och ville kompromettera
honom, men att han genast derom underrättat inrikesministern,
enär alla dylika våldsamma steg strede emot den politik, han
sedan den 24 Juni tagit till rättesnöre. Församlingen profvade
den dagen provisoriska regeringens utgiftsconto, från 24 Febr.
till 1 Juni: summan var 114 millioner, deraf 6 för
nationalverkstäderna och 9 för hemliga polisutgifter. Ledru Kollin
fraterniserade nu åter helt öppet med kommunisterna; den röda
republikens män gåfvo bankett på bankett med skålar och
to-aster. Sessionen i församlingen den 25 var àtør stormig. Man
interpellerade ministèren öfver demokratbanketterna och orsaken
till Ludvig Bonapartes note, hvarpå ministern Dufaure framställde
banketterne såsom bara tomma demonstrationer och undrade att
Ludvig Bonaparte, när han meddelade sin note, icke äfven
bifogat Dufaures svar: »att ingen menniska tänkte på att göra
emeute i Ludvig Napoleons namn». I Ludvigs frånvaro genmälte
Napoleon Jeromes son (under väldigt larm) att regeringen
förmodligen sjelf ernade tillställa en emeute: sådant visste hans
kusin från tillförlitlig källa. Omsider blef stormen så häftig att
talaren nödsakades lemna tribunen. Olement Thomas for ut på
skarpaste sätt emot Napoleoniderna och påstod att deras agenter
kringreste på landet och tubbade bönder. Napoleon och Pierre
Bonaparte hotade formligen talaren, församlingens quæstorer
måste intervenera, och under det fruktansvärdaste larm öfvergick
församlingen till dagordningen. I den sessionen bestämdes
presidentvalet att förrättas den 10 December. Ludvigs anhang
förstärktes med alla dem, i de mest olika färger, hvilka i
honom sågo* blott en murbräcka ad interim, för att kullslå
republiken. »Louis Napoleon är framtiden», ropade »la Presse»; —
»icke framtiden, utan det obekanta, med ett i sanning icke
uppmuntrande fordom», genmälte le Siècle. Nationalförsamlingen
afskydde Ludvig, men ville ingenting företaga emot honom, for
att icke göra honom ännu mera populär; dock antog hon den 28
två dekreter, tydligen riktade emot honom. Enligt det ena skulle
presidenten aflägga (den dock af provisoriska regeringen för
alltid och för alla aflysta) trohetsed åt konstitutionen och repu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
