Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.206
Jag öfverlemnar mig åt den förhoppning, att de fria
institutioner, till hvilkas fastare grundläggning E. M:t nu sammankallat
folkets representanter, med Guds nådiga bistånd skola mer och
mer utveckla sig till Preussens lycka. Jag vill åt denna
utveckling med tillförsigt och trohet egna alla mina krafter och
motser det ögonblick, då jag, åt den författning, som E. M:t
efter samvetsgrann pröfning står i begrepp att uppgöra med sitt
folk, kan gifva det erkännande, som författningsurkunden skall
bestämma för thronföljaren.» Så skref då densamme, som ett
par decennier derefter kallades »Wilhelm Eröfraren». Den 8
Juni uppträdde han i nationalförsamlingen såsom deputerad med
ett helsningstal, möttes af starka hvisslingar och några
bravo-rop och sade att som han vore förhindrad att för längre tid
deltaga i öfverläggningarne, begärde han att hans suppleant
skulle inkallas. Omedelbart derpå begärde en Behrends, att
församlingen måtte uttala sin tacksamhet emot marshjeltarne
(för hvilka prinsen nödgats fly) »såsom väl förtjenta af
fäderneslandet», hvilket förslag vållade en hetsig debatt och förkastades
med 196 mot 177. De brödlösa arbetarnes antal tilltog
alltmer, de hade sedan, flera dagar lägrat sig vid Prenzlauerthor,
färdiga att dö af hunger — ty all handel och industri hade
afstannat, 60,000 välmående personer hade flytt från Berlin. Nu
beskylldes ministère och församling att »icke vilja erkänna»
revolutionen. Vid utgåendet från församlingen, efter nyssnämnda
votering, insulterades ministern von Arnim och predikanten
Sydow, ministern fick flera käpprapp i hufvudet och räddades med
.möda af studenterna. I Potsdam inslogos feustren i de hus,
som illuminerat i anledning af prinsens återkomst. Den 25
Juni resiguerade ministèren Camphausen och efterträddes den
följande dagen af Auerswald. Denne höll i församlingen, med
anledning af erkehertig Johans val i Frankfurt, den 4 Juli i
Berlin ett tal om Preussens förhållande till det tyska
fäderneslandet, och slöt med de orden: »måtte man i en framtid kunna
läsa på våra grafstenar: Han lefde 1848 och var en son af
Tyskland.» Sedan præses Grabow helsat riksföreståndarens val
med bifall, uppsteg hela preussiska nationalförsamlingen och
ropade tre gånger jublande: »Deutschland hoch!» Kring Berlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
