Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.243
öppet till mord och brand. I Bruchsal gjordes den 17
allvarliga försök att med väld befria Struve ur fängelset; flyktingarne
pà gränsen började röra på sig, Willich lofvade komma dem till
hjelp med en friskara från Besan9on: dessa flyktingar hade alltid
på förhand noggrann kännedom om händelserna i Wien och
Berlin. Den 21 Nov. voro i riksförsamlingen venstra sidans bänkar
tomma, i följd af missnöje med föregående dagens beslut att
ogilla preussiska riksdagens »skattevägran», och begge dessa
dagarne allarmerades Frankfurts garnizon, alla vakter förstärktes
och stadsportarne stängdes, emedan man befarade friskarors
ankomst. Man hade kommit på spåren en republikansk
komplott, som skulle utbryta i Frankfurt och hvarvid flera
medlemmar af riksförsamlingen skulle mördas. Den 24 förenade sig
ett större antal den venstra sidans klubbar till en enda
»Marsförening», hvars proklamation till tyska folket påstod att friheten
och demokratien måste försvaras, federalföreningar upprättas i
alla länder, med permanenta utskott — ett demokratiskt
friby-teri, som nu spände ut sitt nät öfver kontinenten, à la
»Marieanne» i Frankrike. Icke förrän vid jultiden ansågs det
revolutionära tillståndet i Baden hafva upphört, då republikanerna
gåfvo sin sak förlorad och ämnade utvandra till Amerika.
Gustaf von Struve, hjelten i denna mer än tragiska episod, hade
lefvat i Mannheim såsom obekant och föga anlitad advokat,
sysselsatt mindre med juridik än med frenologi, som blef hans
vurm; ansågs för en besynnerlig menniska, förtärde aldrig kött
eller spirituösa, ogillade till och med förtärandet af ägg, emedan
derigenom dödades fröet till ett blifvande lif. Politik brydde
han sig ej om, förrän man uppdrog honom att redigera
Mann-heimer tidning; här kom han i strid med radikalerna, och sedan
med censuren, fick tryckfrihetsprocesser och fängelse, blef
rasande på autoriteterna och drefs så in i revolutionens leder.
Han trodde alltsedan 1846 på dennas ankomst, och det var han,
som först uppställde de bekanta marsfordringarne. Han var
enthusiast och vurmare. — Men andra och större svårigheter
förefunnos äfven. Hvarken Österrike eller Preussen eller något
af de andra tyska konungarikena röjde någon lust att underordna
sina inre styrelseåtgärder och sin egen makt frankfurter-regeringens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
