Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.253
gen, som aldrig var vän af prononcerade omdömen, hade likväl
yttrat så pass mycket, att »en del konservativa gjorde mycket
orätt uti att ej läsa Tiden, under förevändning att den vore
tråkig.» Den 23 December 1848 underrättade »Tiden» att den
med året skulle upphöra, emedan «de konservative här i riket
anse sina motståndare, i de flesta länder, hafva under år 1848
begagnat sin makt så, att deras handlingar skola, åtminstone
för den närmaste framtiden, motverka deras öfvervigt bättre, än
hvarje skriftlig framställning.» Orsaker, som icke vid tillfället
uppgåfvos, voro ock att man icke kunnat ånyo sammanbringa
de 22,000 rdr, som erfordrades utom prenumerationsmedlen,
för att utgifva bladet dagligen i Stockholm; att de konservativa
tröstade sig med Posttidningens redogörelser för händelserna
utrikes; att Palmblad svårligen, såsom professor i Upsala, kunde
bosätta sig såsom tidningsutgifvare för en längre tid i
hufvudstaden och att ingen lämplig vicarie för honom der kunde fås,
sedan grefve Erik Sparre efter långa underhandlingar slutligen
sagt återbud. (Förf. tror att detta återbud gafs just det året).
Emellertid vanns genom presidenten Hartmansdorff^
ansträngningar så mycket, att »Tiden» den 29 December kunde
kungöra, att bladet skulle komma att fortsättas tvenne gånger i
veckan, men utgifvas i Upsala. (Hela stycket P:s egna uppgifter).
Under mellantiden mellan dessa begge olika
tillkännagifvanden hade något roligt inträffat, som gaf »Tiden», i sitt första
nr på nya året, stoff till följande luàtiga förklaring: »I
Aftonbladet råder den vackra seden att stora, fosterländska män,
hvilka, så ofta de trädt in på politikens falt, der blifvit
tilltuk-tade, efter döden hugnats med ett prydligt tal... Af den
orsaken (och möjligtvis af någon annan derjemte) lät redaktionen
notificera sin snart förestående död, för att liksom kejsar Carl
V, som lefvande lät fira sin begrafning, kunna få afhöra sin
egen själamessa. Af Allehanda, som också kring den döende
söng likpsalmer, var ingen så beskaffad hugnad att förvänta;
men Aftonbladet, alltid ädelmodigt emot dem, som ej mer äro
i vägen, glömde ej heller nu sin nobla sed. Medan Tiden
ännu låg (eller förmentes ligga) på sotsängen, afgaf AB. för
den 29 Dec. följande testimonium: »Vi böra till slut ej un-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
