Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
Terroristerna sågo i de öfriga socialist-afdelningarne endast
utopister. Komraunisthopens anförare 1848 var Louis Blanc.
Till en början hade han i Cabet en medtäflare; men denne
inskränkte sig snart till experimenterna med de några
hundratal Icarister, han bedårat. Louis Blanc var alldeles
afgjord kommunist och • vidkändes både namnet och saken,
förklarande sig vara efterträdare till kommunistkonspiratören
Baboeuf, hvars association hette "La societé des égaux".
Deras lära var: * eländet och slafveriet härröra från olikheten
menniskor emellan, och denna åter från olikheten i
förmögenhet, som således är samhällets värsta gissel och verkligen ett
brott emot det allmänna. För att vinna jemlikhet, gå vi in
pä allt och göra rent hus. Äfven konsten må gå under, om
den hindrar verklig jemlikhet." Efter fullbordad revolution
slippa de mindre bemedlade att återvända till sina förra
obeqväma boningar, ty "de olikesw skola omedelbart åt dem
upplåtas. De rika skola släppa till möbler, som erfordras för
Sans-culotternas trefnad. Louis Blanc trodde också på "arbetets
organisationu, hvarmed han så olyckligt experimenterade i
Luxemburgpalatset. "Vi ha förklarat, sade han, att alla ega
samma rättighet till uppfostran, lycka och arbete; denna
likhet i rättigheter är jemnlikhetens lifsprincip och associationen
jemnlikhetens nödvändiga form; associationens ändamål är
tillfredsställandet af allas intellektuela, moraliska och materiella
behof enligt denna formel: af hvar och en efter dess förmåga
och åt hvar och en efter dess behof = arbete efter hvars och
ens förmåga, men förtäring efter hvars och ens behof. All
makt i en demokrati bör vara medel för vinnandet af detta
mål, enligt formeln: statsinrättningen är folkets tjenare". Huru
skulle nu produkterna fördelas till konsumtion? Hvem skall
afgöra om jag "behöfver’ blott 5 francs, men min granne 10?
Kan man icke påfinna en chreiometer, en behofmätande
ma-chin, så får väl någon annan afgöra behofvet, och hvem kan
detta bli om icke staten, och detta genom förgodtfinnande,
d. v. s. godtycke. Sålunda blefve staten ingalunda en folkets
tjenare, utan folkets värsta despot, liksom despotismen alltid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
