Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
51
hos Gustaf Adolf, hvilken han följde vid arresteringen till
Gripsholm; men i Augusti 1809 blef han anställd som
lifme-dicus hos Carl XIII, 1812 svensk adelsman och konungens
tjenstgörande arkiater, 1822 ordförande i Sundhetskollegium,
1837 friherre. Han var ock regementsläkare vid
lifregements-brigaden och storkors af Wasaorden.
Ryktbarare både såsom praktisk läkare och såsom kärf
till det yttre, oaktadt det mest menniskoälskande hjerta, var
assessorn Christoffer Carlander, hedersledamot af
Sundhetskollegium, Svenska läkarecorpsens Nestor och Senior, när han
den 8 Maj, efter blott tvänne dagars sjukdom, afsomnade i
Stockholm vid nära 89 års ålder. Det var icke förgäfves, ännu
mindre af ironi, han i hela Svea land i många år gick och
gällde under benämningen "Döddoktorn". När allt hopp var
ute, när ingen menniska mer kunde hjelpa, skulle Carlander
göra det, och förundransvärdt ofta lyckades ban, under det han
sjelf brummade som värst öfver oseden att efterskicka honom
när döden redan satt på läpparne. Krus och komplimenter
aktade han icke och iakttog ej heller: det var han, som, när
vid ett tillfälle man flytt till honom i afseende på
thronföl-jaren Oscars svåra tandvärk, helt enkelt föreskref blodigel på
tandköttet, afvisade invändningen om obehaget af ett sådant
medel för en så hög patient, och helt barskt gjorde slut på
samtalet med det då för tiden — många år före 1848 — föga
vanliga svaret om en kronprins: "han ä’ falle inte mer än e’
menniska".
Den 15 Juni tystnade för alltid den lika hjertrike som
snillrike homileten, domprosten i Götheborg David Magnus
Hummel, vid 73 års ålder. Han hade i tretio år innehaft
embetet, tillvunnit sig tvenne generationers tillgifvenhet och
karlek och uppförts 1840 på stiftets biskopsförslag, men afsagt
sig detsamma. En sådan predikant får man i våra dagar
sällan höra: i bildernas upphöjdhet, språkets och tankens lika
städade skick finner man få hans jemlikar, men ännu färre i
den snillrika uppfattning af ämnet, förenad med den ovanliga
stämman, än susande som det Johanneiska evangeliets sakta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
