Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
han tecknade med blyerts, svartkrita, penna; graverade i koppar
chartor, taflor, porträtter; högg i marmor sin faders bröstbild
och modellerade Carl Johans. Påstod att romare och greker
gjort rätt uti att färglägga sina marmorbilder; natursanningen
dyrkade han ända derhän, att vindögon, vårtor, fläckar och
koppärr måste följa med på porträtterna. Både kropp och själ
skulle i bilden sannt återgifvas, hvarföre han gick så att säga
på lur efter dem, som skulle porträtteras, för att i deras
obevakade ögonblick studera dem. Hans målningar utgjorde hans
sällskap, och han talade till dem och grälade på dem. Beskow
skref vid hans jordfästning:
Som fordom Romarn kufvade med svärd
förrän hans konst besegrade en verld,
med blod din ära skrefs vid Tistedalen,
förrn purpur speglat den i konstnärssalen,
och dödens kula, kommen nära från,
afvändes från ditt bröst af tecknarns plån . . .
Som Filoktet förr upptog, sagan säger,
Alcides vapen ifrån dödens läger,
så fyllas skall den ban, du rycktes från:
din pensel ärfvas skall utaf din son! —
Johan Erik Nordblom, Director Musices vid Upsala
Akademi, afsomnade i Upsala annandag jul. Född i samma stad
1788, hade han såsom yngling varit anställd i handel uti
hufvudstaden, men återvände hem och studerade 1808—1814
musiken under Haeffner; den han också 1833 efterträdde. Hans
kompositioner, så mycket omtyckta och så herrligt sjungna af
"den eviga ungdomen", och så vidt kringförda genom de öfver
landet årligen från Upsala sig spridande skaror af sångfoglar,
skola sent förgätas och tystna.
Och nu — den störste son, som Svea hade till att mista,
föll också på detta olycksdigra år: en af lagstiftarne i
vetenskapens stora, ständigt vexande rike, ett rike utan gräns och
mannamån, Jöns Jacob Berzelius. Under många år hade han
lidit af en häftig och nästan beständig hufvudvärk. Vid den
store mästarens försök att utröna kroppars chemiska föreningar
inträffade nemligen en olyckshändelse, som var nära att be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
