- Project Runeberg -  Ur minnet och dagboken om mina samtida personer och händelser efter 1815 / Fjerde delen. Nittonde seklets medelpunkt, 1849-1951 /
115

(1870-1874) [MARC] Author: Johan Carl Hellberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

115

I Maj 1851 genomfor jordklotet en trakt i verldsrymden,
som är fylld med ett slags moln af asteroider eller
småpla-netariska kroppar, hvilka röja sig emellan jorden och solen;
och astronomen i Toulouse, mr Petit, fann i den bortskymning
af solljuset, som dessa asteroider åstadkommo, en af
hufvud-orsakerna till den just då rådande luftkylan. Solförmörkelsen
den 28 Juli var i Sverige långvarigast total för städerna
Kong-elf och Carlskrona, dernäst i nästan hela mellersta och södra
Sverige, från och med Strömstad, Lidköping, Göteborg, Grenna,
Kongsbacka, Wexiö, Helsingborg, Borgholm; och nära nog total
i alla andra svenska städer, söder om Sala och Fahlun. I
Stockholm förblef endast ’/24 af solens skifva oförmörkad.
Kyska astronomer foro till Ostrolenka i Polen, preussiska till
Königsberg, Hela, Trunz och Orteisberg, engelska till Sverige och
Norge. Till Göteborg ankommo professorerna Airy från
London, Adams från Cambridge i England och Bond från
Cambridge vid Boston i Nordamerika, samt Agardh från Lund.
Forbes berättade hvilken skakande verkan på inbillningskraften
det utöfvar, att, om man befinner sig på ett högt ställe med
fri utsigt, några sekunder förrän förmörkelsen blifver total,
kunna se månskuggan komma farande emot sig frän vestra
horisonten med ofantlig hastighet, hvarpå man lika så
plötsligt befinner sig i mörker, som den, hvilken på en jernväg
från ljusa dagen hastigt åker in i en mörk tunnel, men med
en mäktighet i intryck, att första tanken hos en oförberedd
måste blifva på hela naturens sammanstörtande och yttersta
dagen. Sällsyntheten af totala solförmörkelser bedömdes deraf,
att i detta århundrade skulle sådana sedermera inträffa endast
den 18 Juli 1860, 31 December 1861, 22 December 1870,
18 Augusti 1887, 9 Augusti 1896 och 28 Maj år 1900, men
af dem ingen enda i Sverige.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:17:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjcminnet/4/0123.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free