Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
218
af en bland de rikaste familjer i vår verldsdel, strålade hon
dock sjelf, utan att tänka derpå, ännu rikare genom sin egen
trohets och tålamods gedigna gnid, sin tysta välgörenhets
omsorgsfullt utvalda smycken. HftngifVen och trofast hastade hon
den sistförflutna vintern till sitt första hemland, för att vaka
vid sin moders dödsbädd och upphemta hennes sista suck;
hängifven och trofast skyndade hon i sista veckan på gamla
året, genom is och snö, till sitt andra hem, att vårda der
rastlöst sin farligt och långvarigt insjuknande make, tills hon sjelf
nedlades på sjukbädden. Man hade sjungit till henne, vid
afskedet från föräldrarne, kort efter hennes bröllop (1850):
Torka afskedståren nu från kinden,
hör, hur gladt den sjunger, friska vinden!
skymtar Du ej Sveas gröna strand,
klipporna, de väldiga, som stupa
ned i sunden, liör du ej de djupa
välkomsttoner dallra öfver rågen
fr&n ditt uya, trogna svenska land?
Ett och tjugu år njöt hon af denna friska svenska vind, så ofta
hön kunde och mèd oinskränkt förtroende, både somifcar och
vinter, och då hon nu från konungens uppvärmda sjukrum
stundom begaf sig till sina egna, svalare gemak, älskade hon
att der vid öppet fenster ännu mera svalka sig. Och så bar
denna friska nordiska vind henne sannolikt kallelsen från det
tredje, det rätta hemlandet. Den 30 Mars öfvergick hon till
detta, döende så som hön lefvat, lugn och ädel, tålig, trofast
och hängifven. Och nu hvilar hon för alltid på
Riddarholmen strand, helt nära
klipporna, ’de väldiga, som stupa
ned i sunden; och mångtusens djupa
afekedasuckar dallra Öfver vågen
från det gamla, trogna svenska land;
men i stället för de rika, gnistrande diamanter, hon i vintras
förde med sig till konungapalatset från sin bortgångna moders
holländska hem, följde henne nu i den svenska knngagrafven
en mycket rikare skatt af diamanter — de oskrymtade, ännu
»era. glänsande än tysta tårarne af de halpnes tacksamhet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
