- Project Runeberg -  Ur minnet och dagboken om mina samtida personer och händelser efter 1815 / Femte delen. Revolutionsandan i Sverige och Norge intill Napoleons stats-streck, 1850-1852 /
59

(1870-1874) [MARC] Author: Johan Carl Hellberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

59

slut och Hazelii "Svenska Tidning" steg på hans aska upp,
utan att v. Hartmansdorff hade någon annan än nämnda
negativa del i dess uppkomst.

Yid diskussionen på Riddarhuset, de sista dagarne af Maj,
talade många om "sjelfskrifvenheten*. Hon förkastades af
grefvarne Hamilton, Anton Gyldenstolpe, af Ugglas, bland hvilka
den sistnämnde påminte att adeln redan 1840 afsagt sig henne
(Mina Samtida I: 87), general Lefrén, hr Rosenblad.
Stedingk ville ock stå vid hennes afskaffande, ehuru han icke varit
med 1840; hvaremot grefve Björnstjerna, som ansåg henne för
thronens fastaste stöd och icke varit med 1840, också icke
ville nu vara med om hennes afskaffande. Med honom tänkte
Åkerman, Printzenskiöld och Carlheim Gyllensköld ungefär lika.
Hartmansdorff godkände Lagerbjelkes förslag, emedan det vid
nästa riksdag blefve lättare förkastadt, än det Brinckska eller
Gudmundsonska; för hvilken öppna förklaring han led åtskillig
smälek: "att antaga en sak, för att få den förkastad", och
äfven för det han ville antaga ett förslag, som uteslutit
sjelfskrifvenheten — hvartill han genmälte att detta w
sjelfskrifven-hetens vidhållande skulle bringa olyckor öfver landet" genom
att störta ståndsförfattningen. Han öfvergaf också icke heller
denna åsigt; när i December 1856 han låg på sin sotesäng
och landtmarskalken, på hela adelns vägnar, dagen före hans
död besökt honom för att betyga ståndets deltagande och
bekymmer öfver hans försämrade helsotillstånd, lät han, straxt
efter landtmarskalkens bortgång, sin fru skrifva till denne, att
han skulle på H:s vägnar och såsom hans afskedshälsning
"bedja adeln icke hålla så länge på sin sjelfskrifvenhet, aü
han icke hade någon nytta af hennes uppoffringMånne
man på Riddarhuset erinrade sig denna hans profetia nio år
derefter, i December 1865?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:18:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjcminnet/5/0071.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free