Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63
gång"; — äfvensom erkebiskopens följande apostroferande
strofer: "Tung är alltid regeringsbördan, synnerligast der villor
fattat folkets sinnen. Sådant är lyckligtvis icke vårt öde. Oss
är beskärdt, att i lugn omgifva den folkälskande konungen med
våra rådslag, lärde eller varnade af andra folks erfarenhet. Vi
kunna vara fridsälla, om vi det vilje. Yrkena gå fram
förvärf-vande. Gud krönte jorden med sitt goda. Väl har den
fruktansvärda farsoten hemsökt delar af riket, dock lindrigare än
förr. Våra fördelar äro större än våra lidanden. Missnöjet
vore således icke verkligt, men tillverkadt..."
De af biskopen i Hernösand Bergman, såsom ordförande
for Presteståndets helsningsdeputation till Medstånden, hållna
helsningstal, väckte också mer än vanlig uppmärksamhet. Till
adeln sade han: "Det hörer till vår tidsandas lyten att icke
behörigt uppskatta forntida ära, så vidt den sträcker sina
lefvande minnen in i den närvarande tiden. Hvad vore likväl
sjelfva samfundsandan, om den icke egde sin rot i det
förflutnas minnen och derifrån hemtade sitt lif och sin näring. Tag
bort dessa minnen, jemte de heliga band medborgare emellan,
hvilka i dem hafva sin grund, och samhället skulle såsom
sådant upplösas, för att, såsom från sin första barndom, börja
sin bana ånyo"; — till Borgareståndet: "Ehuru samhällets
bestånd och lycka visserligen i hög grad bero af
ändamålsenliga former, i hvilka dess lif och krafter kunna utveckla sig,
utgöres likväl det hufvudsakliga af den anda, som i dessa
former rörer sig; ty är denna splitets, afundens och egennyttans
anda, så spränger deri snart formen, vore den än den
fullkomligaste, för att lemna rum åt andra lika förgängliga. Råder
åter gudsfruktans, kärlekens och fördragsamhetens anda bland
medborgare, under villigt erkännande af ömsesidiga
rättigheter, så eger samhället, äfven under ofullkomligare former,
bestånd och trefnad" . . . Sist bad han att Presteståndet måtte
få mötas af Borgareståndets -aktning och välvilja samt
till-godonjuta erkännandet af sina afsigters renhet och välmening,
äfven ifall tankarne om sättet hvarpå det af oss alla åsyftade
målet: fäderneslandets ära och välgång skall uppnås, någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
