Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
93
säkra, att våra mot Eder nu uttryckta känslor delas äfven af
arbetarne utom vår förening, såväl i Stockholm som i
landsorterna, hvilka gemensamt med oss önska Eder en oafbruten
framgång i Eder ädla politiska verksamhet. Stockholm den
17 Januari 1851. Medlemmarne af Arbetareföreningen i
Stockholm."
Arbetareföreningen umgicks den tiden med planen att
högtidlighålla årsdagen af franska februarirevolutionen. Yid
sammankomsten den 2 Februari hölls bland annat föredrag
öfver franska revolutionen 1789, hvari visades, "huru
regenter, genom att blunda för folkets ställning, dess behof och
fordringar, samt genom att omgifva sig med personer, som sakna
folkets förtroende, störta både sig sjelfve och sitt folk uti
förderf, oaktadt de mången gång ej mena folket illa, men af
svaghet och konsiderationer ej lyssnat till de innerliga och
förståndiga önskningar, som utgått från folket" Börande festen
den 24 Februari voro meningarne delade, i det några ville
att dagen skulle firas offentligt med föredrag, skålar och dans,
andra önskade att den ginge mera obemärkt; genom votering
afgjordes att den skulle firas endast af föreningens medlemmar
och i hennes vanliga lokal. Just i de dagarne, omkring den
24 Februari, insjuknade Petré ånvo ganska svårt, i gastrisk
feber; men han tillfrisknade åter.
Att Petré var en afsvuren fiende till det vid riksdagens
böljan hvilande kungliga förslaget till representationens
ombildning visste man, åtminstone alltsedan han vid Gefle
reform-förenings sammankomst den 12 Juli 1849 redogjorde för sitt
uppdrag såsom ombud vid mötet i Örebro: "Otvifvelaktigt är
att ståndsrepresentationen med alla sina brister, sina politiska
synder, sina pligtafvikelser, sina konstitutionsvidriga syften,
likväl är för folkfriheten vida mer betryggande än det i så
hög måtto insidiösa kongl, förslaget, som är till den grad
tillkrångladt, att man svårligen kan fatta, huru män med hufvud
och hjerta vilja bära det på sina armar. Vi ega åtminstone
nu ett dyrbart palladium i tryckfriheten, som fruktansvärdt
skulle komma i en rätt vådlig ställning, i händelse besagde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
