- Project Runeberg -  Ur minnet och dagboken om mina samtida personer och händelser efter 1815 / Femte delen. Revolutionsandan i Sverige och Norge intill Napoleons stats-streck, 1850-1852 /
112

(1870-1874) [MARC] Author: Johan Carl Hellberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

112

våldsamt bortjagade auktionsförrättare och vittnen, för att
förhindra exekutiv auktion hos en torpare, och uppmanade
föreningen i närbelägna Stange socken (allt i Hedemarken), att
göra på samma sätt, hvilket ock lärer verkställts. Anföraren
häktades, och i anledning af fortsatta oroligheter och hotelser
blefvo hedemarkska musketärcorpsen och "stangeska
kavalleri-sqvadronen ställda till civilmyndigheternas disposition. Marcus
Thrane sjelf, som genom sin agitation hos det lägsta folket,
äfven emot "riksbönder" och "soffabönder", framkallat
oväsendet, började nu skicka uppmaningar emot alla
våldshandlingar, men deråt skrattade de uppspelta arbetareföreningarne
och uttalade sin brutala råhet. Olyckligtvis blef Thrane i
tryckfrihetsmålet frikänd af Höieste Bet just vid samma tid,
hvilket väckte så mycket större uppseende, som både
under-och öfverrätternas utslag lydde på högsta möjliga
straffbestämmelse. Han hade i Juli blifvit af underrätt dömd, för det
han "drifvit gäck med altarets sakrament", till 6 månaders
straffarbete. Åtskilliga rykten kommo i svang om hotelsebref,
som medlemmarne af Höieste Bet % fått sig tillsända. Intet
hederligt folk trodde på att dessa hotelser inverkat; men väl
att frikännelsen måste hafva den verkan, att T. i folktron vexte
till en väldig storhet, för hvilken allt måste böja sig.

Norska arbetareforeningarnes rörelser blefvo alltmer
betänkliga. I början af året 1851 befallde deras centralstyrelse
dem att å första söndagen i Mars månad välja representanter,
som borde hålla sig färdiga att afresa till Christiania, "hvilket
ögonblick centralstyrelsen funne nödigt att inkalla dem.Detta
påbud grundades på ett beslut af mötet vid Ladegaardsöen,
om ett allmänt arbetaremöte under storthingets sammanvaro,
dels ock med afseende å hvad styrelsen på grund af inträffade
händelser ansett nödigt tillropa arbetaren: "tålamod i det lilla!
men kraft, värdighet, ansträngning när det gäller." En af
folkagitatorerne, 24-årige murarearbetaren Carl Johan
Michelsen, förut dömd såsom lösdrifvare och 1847 till 15 dagars
fängelse vid vatten och bröd för stöld och bedrägeri samt
1848 af Höieste Ket till sex månaders tukthus för stöld, blef

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:18:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjcminnet/5/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free