Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
lig för riket och vådlig för dess lugn och säkerhet, och att
Harring varit en sådan.
Den 30 September afslutades storthinget utaf
riksståthållaren, som uppläste konungens throntal. Deri förekom följande
strof: aSmittade af en orolig tidsandas öfverspända frihetslära,
hafva några illasinnade eller vilseledda personer på åtskilliga
ställen i landet föranledt oordningar, hvilka påkallat de
offentliga myndigheternas allvarliga inskridande. Jag beklagar denna
nödvändighet, men jag hoppas att den vunna erfarenheten i
förening med nordmännens känsla (Sindighed) och aktning for
lagen, nu skall vara tillräcklig att förebygga förnyandet af
dylika sorgliga, den allmänna säkerheten och lugnet förstörande,
uppträden. Tiden är ödesdiger. Måtte himlen förskona
brödrarikena för skakningar, hvilka så lätt tillintetgöra nationers
lycka och välfärd".
En synnerlig uppmärksamhet hade föregående året (1850)
i Norge egnats åt minnena från Eidsvold 1814: den 14
Januari, då förbindelsen med Danmark upphäfdes, den 16 Februari
då det afgjordes att icke envälde, men folkregering skulle
etableras, och den 17 Maj, då nya grundlagen underskrefs. Den
14 Februari 1850 var i Eidsvold på Blikstad samladt ett antal af
ortens honoratiores att fira dagen, på inbjudning af
ordföranden för den komité, som bildat sig att på Eidsvold upprätta
ett nationalgalleri för porträtter af förtjente män. Han yttrade
dervid att den 16 Februari 1814 var en revolutionens och
statshvälfningens dag i Norge. Prins Christian Fredrik var då
på Eidsvold med några de mest inflytelserika männen i
landet. Frågan var, hvad som skulle göras, under det kritiska
läge, hvari landet befann sig. Prinsen ansåg sig, enligt
kon-geloven och Norges Odalslov arfsberättigad till Norges thron,
och hade derom samtalat med flere af församlingen. Några
voro af hans mening, andra vacklade; då steg professor
Sverdrup upp. Suveränitetsidéen kämpade mot folkets
sjelfbestäm-ningsrätt, som likväl till sluts segrade, under Sverdrups banér.
Prinsen sade att under landets så bekymmersamma
omständigheter vore bäst att han fattade spiran med samma rättigheter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
