Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
Gif kungen makt och kraft
och landet frukt och saft
och män, som förr det haft
i Wasas tid.
Kort förut hade man i Norrige aftäckt minnesstoden
öfver andra fosterlandshjeltar, nemligen en obelisk åt Peder
Norrmann och bröderna Colbjörnsen, i Fredrikshald: den 4
Juli 1716 hade stadens borgare, öfvertalade af Peder
Colbjörnsen, satt eld på sin egen stad och derigenom tvingat
svenskarne att upphäfva belägringen af Fredrikssteen, hvilken
då betraktades såsom nyckeln till landet. Sedan man
musicerat, talat och saluterat för dessa norrmän, som drifvit ut
svenskarne, höll man en festmåltid i Holdens klubblokal, samma
dag, den 4 Juli 1851, för att fira äfven den dåvarande
svensknorske konungens födelsedag: "motsatserna mötas."
Aret 1851 utsläckte inom vårt fädernesland lifvets låga:
den 15 Januari uti Upsala hos den åttatioårige matheseos
professoren emeritus d:r Jöns Svanberg; i Nyköping den 12 Mars
hos seniorn för svenska läkarecorpsen, det åttatioättaåriga
medicinalrådet Johan Fredrik Sacklén, af finsk börd, känd i
Sverige isynnerhet för det han 1802 införde i riket för första
gången skyddskoppympningen, sedan han redan tio år tidigare i
Nyköping börjat bringa koppympningen i gång; och den 22
Mars i Upsala hos professoren Göran Wahlenberg,
evärdeli-gen minnesvärd hos vetenskaperna för sina grundliga
förtjenster om örtkunskapen, geologien, vextgeografien,
Qällmätnin-gar o. d. samt hos sina samtida för en mängd egenheter,
såsom lärare och prefekt öfver botaniska trägården i Upsala,
äfvensom i sitt enskilda lif, hvilket sistnämnda han trodde sig
genom homöopathiskt noggrann diet och lefnadvishet kunna
obegränsadt förlänga, så att man till och med tillade honom
uttrycket, att "om han fortfore att lefva så, som ditintills,
kunde han icke se, hvarföre lifvets funktioner skulle någonsin
behöfva hos’ honom upphöra". Född 1780 uppnådde han 71
års ålder och professor Böttiger sade i sin sång vid grafven:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
