Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
157
Bedan i veckan före midsommaren, då han begifvit sig
till Upsala för att såsom prokansler öfvervara
magisterpromo-tionen, hade erkebiskopen Carl Fredrik af Wingård —
alldeles i likhet med sin företrädare Johan Olof Wallin vid 1839
års promotion — ådragit sig en förkylning och häftigt
insjuknat. Detta var åtminstone tredje gången efter nyåret, hans
ohelsa gaf sig på oroande sätt tillkänna; men han kom sig
äfven nu, och kunde åter inställa sig vid riksdagen. Kedan
i nästföljande månaden, den 25 Juli, måste ban i hufvudstaden
dock åter intaga sängen, i följd af tilltagande afmattning;
läkarne förbjödo honom nu all fortsättning af riksdagsarbetet
och rådde honom att resa hem. Dagen för denna hemresa
kunde ändtligen bestämmas till den 9 Augusti: och han hade
begärt att den 8 få komma upp i presteståndets plenum, för
att taga afsked; men som underrättelse under dagens plenum
dit ingick, att krafterna ånyo svikit honom, afslutade ståndet
sitt protokoll och begaf sig i stället mangraunt hem till
honom på afskedsbesök. Emellertid skedde afresan till Upsala,
med ångbåt, å utsatt dag, och samtliga i staden vistande
biskopar samt ett betydligt antal af presteståndets öfriga
ledamöter hade då åter samlats å Riddarholmen strand, för att
än en gång helsa den bortfarande. Efter hemkomsten
plågades hai^ en häftig, rödsotartad diarrhée, som mycket medtog
krafterna; likväl infann sig döden först den 19 September kl.
11 f. m., då W. afsomnade å sin egendom Sunnersta i
närheten af staden Upsala, vid 70 års ålder (Han var född 26
Sept. 1781). Hans politiska tro, mångfaldigt och bittert
angripen, kunde aldrig bringas att vackla; ovilkorlig försvarare
af den monarkiska principen och afsagd ovän till hvaije
brådstörtad omhvälfning, ansågs han icke alltid uppriktig när han
samtyckte till vissa förändringar. Stationär var han emellertid
icke. Från 1828 till och med 1851 var hans inflytande såsom
riksdagsman, utskottsledamot, taleman utomordentligt;
näppeligen hade under de sednaste tre decennierna någon annan
bland landets lagstiftare utöfvat på riksdagsärendenas gång en
så långvarig och vidsträckt inflytelse. Med denna makt er-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
