Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
180
taga egendomarne i besittning och uppgöra kontrakter med
deras underhafvande. Gode mannen tillsporde honom med lika
hög röst, med hvad rätt han gjorde allt detta, och hvilken
skriftlig handling han kunde åberopa, hvartill grefven svarade
att han ingen sådan behöfde åberopa, emedan hans födsel var
rättighet nog (han hade, ehuru sjelf under konkurs, icke ens
fullmakt af sina kreditorer). Gode mannen förbjöd då de
underlydande att inlåta sig i underhandlingar med grefven,
såsom icke varande deras husbonde; och grefven, som stoppat
förstugunyckeln i sin ficka, fann sig utestängd, till sin stora
öfverraskning, när han ville åter gå in för att med godsarne
kontrahera. Gode mannen uppmanade honom nu att bryta
sig in i huset, ifall han trodde sig dertill berättigad; men
han ville icke deran, hvilket hade till följd att godsarne,
oaktadt tvenne timmars fortsatta försök att öfvertala dem,
vägrade att inlåta sig med honom, och han nödgades med
sina nya tjenstemän afresa. Allt detta hände i vårt eget
land, anno 1851, påstodo Norrköpings Tidningar för den 19
Mars.
Huru i fjerran land våra landsmän långa tider igenom
bevara icke blott vänliga hågkomster af det gamla
moderlandet, utan äfven ej sällan språk, seder och karakter, är för
fosterlandskänslan i hembygden både lyftande och rörande. Vi
påmindes derom, året 1850, äfven från Ryssland, genom en
lärd finne som begagnat baden i Hapsal. Ur hans berättelser
antecknades följande. På Runo, midt i Kigaviken, 12 mil
från Kiga, 10 från Lifland, bodde ännu 1850 400 inbyggare
med helt och hållet svensk nationalitet; man vet icke när de
ditkommit; der hade utbildat sig en egen svensk dialekt
"Runskan", full af fornnordiska ord, ändelser och
sammansättningar, och som begagnades i dagligt tal, kamrater emellan.
Men i samtal med presten, och såsom läse- och skriftspråk,
användes ungefär språket af Carl XII:s bibel; fornsvenska
pläg-seder och skick voro till stor del bibehållna: julen firades pä
alldeles svenskt vis, och bröllopsceremönierna återfinnas ännu
i vissa svenska landskaper; kläderna liknade något Dalkarlars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
