Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186
En annan ansvaring, åtalad för det att bladet kallat en
person "illa känd," tilläts få anställa vitnesforhör deröfver att
käranden verkligen vore "illa känd.*
En annan ansvaring stämde sitt blads förläggare, emedan
denne, som jemlikt emellan dem upprättadt kontrakt, åtagit
sig att vidkännas alla de böter, hvartill tidningen kunde blifva
dömd, nu undandragit sig fullgöra detta åtagande, så att
ansvaringen dageligen just nu lopp fara att blifva i brist af
bö-testillgång förpassad till fästning.
Samme ansvaring erkände sedan genom notarialattest att
han hade så ringa kännedom af skrifkonst och tankeförmåga,
att han först låtit förläggarens fiende tubba sig att förbjuda
tillståndsbevisets vidare begagnande, och sedan låtit
förläggaren tubba sig att återkalla detta förbud.
I denna härfva af tryckfrihetskrångel stack hr Hierta sjelf
sig in genom att den 23 Mars låta Aftonbladet förklara att
han ämnade åtala "Folkets Röst" för en artikel, hvaraf ville
synas, som skulle han såsom egare af sidenfabriken å
Bara-ängen gjort sig skyldig till hårdhet och orättvisa emot flickor,
som der blifvit antagna till lärlingar; och stämningen
inlemnades 27 Mars.
Vid denna tid började äfven jurymän mera allmänt
afsäga sig valet, under förevändning att de voro hindrade af
tjenstegöromål, och domstolarne började godkänna sådana
invändningar. Somliga drogo deraf den slutsats att
jurymanna-inrättningen i vårt land icke åtnjöt den aktning och den
uppskattning, som vore nödvändiga för dess acclimatisering och
inflytande på opinionen; emedan afsägelserna vittnade om oklar
uppfattning. Aftonbladet tog sig då före (10 Sept.) att
ursäkta och till en viss grad försvara dem, med att om i mål,
der man blir kallad att döma, man anser lagens stadgande
orimligt och således skyldigheten att döma efter lag komme i
strid med åsigten om det moraliskt rätta, så undandrager sig
gerna hvar och en, som möjligen kan; hvaremot A.-B. sade
förhållandet vara helt annat, "om det alltid gällde att döma
öfver handlingar, som verkligen kunna anses för brott och att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
