Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
193
högsta grad bedröflig anblick. Jemföra vi den med utlandets
press, så tvingas vi ännu mer att rodna för oss sjelfva".
"Il faut qu’on tombe par ce qui a servi à vous élever",
säger Mignet i sin Histoire de France. Herr Hierta fick
erfara detta år 1851, i mångdubbladt afseende. Aftonbladet hade
förut med stor konstfärdighet under hans ledning odlat
jordmånen för frodigheten af det ogräs, som skulle qväfva hvaije
ädlare brodd, nedrifva thron, kyrka, familjelif, enskildt
förtroende och allt hvaraf samhället sedan uråldriga tider blifvit
danadt, haft skydd, styrka, fred och tillvaro. De Sjöbergska
anfallen voro endast "böljan af slutet". Ett ännu svårare slag
dröjde ej länge att drabba.
Fyra dagar efter det allmänheten fått i tidningarne se
erkebiskopens embetsbref till sitt stifts kyrkoherdar i anledning
af Sandvallska cirkuläret till folkskollärarne, hvilket cirkulär
så omedelbarligen efterföljts af den förut beskrifna Sandvallska
katastrofen (Mina Samtida IV: 232, 234), öppnades på vid gafvel
portarne till en ännu värre skandal, rörande en ännu mera
berömd man, en ännu intimare Aftonbladsförfattare. "Ju högre
Qellets topp, ju brantare derunder".
Aftonbladet, som af blygsamhet icke sjelf ville recensera
tredje delen af Törnrosens bok, författad af dess * förnämste
medarbetare Almqvist", skämdes likväl icke att ur
"Werinländska korrespondenten" af try eka en bombast öfver
arbetet på följande sätt: "Det finnes ingen inom den svenska
sångareraden, som mäktigare inverkat på vår inhemska
skönlitteratur och mera bidragit att höja vår vittra ära, än Carl Jonas
Ludvig Almqvist Men såsom alla verkligt stora andar, de
der förakta eller äro för stolta att tigga sig till stundens pris,
har äfven han haft den motgången att missförstås och blifva
ett föremål för afund och förföljelse. På samma sätt och af
samma skäl var Capitolium länge stängdt för Dante; och den
lagerkrona, som man så envist nekade Tasso, medan han som
bäst sjöng, tillerkändes honom först, sedan strängaspelet i hans
brustna hjerta upphört att klinga . .. Hela detta stycke
(Murkna Samtida. V. 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
