Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
195
kunnat undgå att lara känna mannens karakter, och som (1842,
se "Mina Samtida" 1: 143—149) nio år förut, då han,
under sin frånvaro utrikes, anförbrott åt A. öfverstyrelsen af
A.-B., otvifvelaktigt lärt närmare känna honom genom det
"s. k. Almqvistska dådet", ändå låtit Lindeberg och
Sturzen-becker heldre utgå ur bladets redaktion, än att derifrån skilja
sin Almqvist
Då nu, icke desto mindre, A.-B. den 16 böljade försöka
att framställa Almqvist såsom en hittills (1851) alldeles
oförvitlig karakter, hvilken brottet i ett obevahadt ögonblick
öfverraskad liksom Eugène Aram och dylika romanhjeltar, så
uppstodo emot en dylik tydning flera ovedersägliga vittnesbörd,
rörande mannens tidigare kända beskaffenhet Norska
Christia-niaposten kallade honom "den bekante befängde (bekjendte
forskruede) eller såsom man af höflighet kallar det: den
genialiske" ; hr Ridderstad i Linköping, hvilken en längre tid
arbetat i A.-B.:s-byrån tillsammans med Almqvist, lät sin
tidning Östgötha Correspondenten intyga att: "Omdömet om
honom såsom menniska, framför allt bland dem, som närmare
inträngt i hans karakter, alltid varit mindre godt. Det vore
icke omöjligt att om honom samla en mängd handlingar af
mer eller mindre betydelse, vid hvilka alla Mibbcur någonting
dåligt, orent. Hans ställning inom Sveriges mest spridda
tidning, jemte hans egna ovanliga författareegenskaper, äfvensom
den jesuitism, hvarmed han visste att beslöja sig, samt
slutligen det sätt, hvarpå han förstod att förskaffa sig fördelaktiga
omdömen om sina arbeten, upprätthöllo hans personliga
anseende, under det han likväl visserligen fruktades af mången,
aldrig älskades af någon . . . Det brott, hvarför han nu
anklagas, är af den mest lugnt beräknande egenskap, ehuru dét
hvarken vittnar om skarpsinnighet eller snille. Det var också
i språket, i stilen, han såsom författare var störst, i
kompositionen var han alltid sämst. Han är nu afslöjad, det kom sig
förmodligen deraf, att han nu var mogen. Vi äro öfvertygade
om att kungl, sekreteraren Hierta kände mannen lika väl, som
förf. till dessa rader (Ö. C.) och ändå bättre; men tro oss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
