- Project Runeberg -  Ur minnet och dagboken om mina samtida personer och händelser efter 1815 / Femte delen. Revolutionsandan i Sverige och Norge intill Napoleons stats-streck, 1850-1852 /
198

(1870-1874) [MARC] Author: Johan Carl Hellberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

198

fanns — men inlindadt i en promemoria, som v. S. någon tid
tillförene lemnat jnst åt A!).

Det var samme Almqvist, som i ett af sina arbeten hade
gjort den bizarra parallelen: "två ting äro hvita: oskuld —
arsenik".

Ibland de uti Almqvists gömmor efter hans flykt funna
papperen, innefattade ett till och med anteckningar, huru A.
skulle förhålla sig vid d. t. (v. S:s dödstimma?); på baksidan
lästes hurusom, bland v. S:s anhöriga, skulle "hållas i schack":
en genom ett föregående kriminelt mål, en annan genom sin
enfald, en tredje genom penningar, och en v. S:s pålitlige vän
genom hans skuld till v. S. Vid samma tid, som
förgiftningsförsöken skedde, hade A. gjort flere bemödanden att förmå v.
S:s son och hustru, från hvilka han lefde skiljd, att åter
infinna sig hos v. S. och med denne försona sig. Deremot sökte
han samtidigt göra sonen misstänkt hos fadren, för inbillad
förbindelse med Amanda; och vid samma tid var det, som
denna sistnämnda i A:s anonyma bref uppmanades att lemna
staden. Från Bremen skref han till Stockholm, med försäkran
att alla de emot honom gjorda beskyllningar voro alldeles
grundlösa, ända derhän att han icke ens vore skyldig v. S. en
enda styfver. Men mustigast och mest upplysande,
beträffande den förrymde mannens inre menniska, var väl ändå det
bref, han från London skref den 3 Juli till hr Lars Hierta och
hvilket genast intrycktes uti Aftonbladet, oaktadt allt hvad man
i Stockholm då redan visste om honom, — intrycktes, säga
vi, såsom ett riktigt brännmärke, både för bladet och för
författaren. Han kastade, glömsk af rätta innehållet uti sina
qvarglömda promemorior, skulden för ryktena på ett fcv.
S.-partiw, och sade att fastän v. S. ogerna tvättar sig, kunde väl
detta icke göra honom till föremål för hat af A., som i flera
år stått till honom i förtroligt, nästan sonligt förhållande.
"Afvikit" hade A. ingalunda, "utan endast anträdt en resa;
skyldig att inställa sig i polisen vore han icke, såsom aldrig
dertill kallad". "Emedan jag ögonblickligen blifvit utskriken
öfver hela landet såsom saker till giftblandning, stöld, namn-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:18:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjcminnet/5/0210.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free