Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240
läggas i la Morgue, på ställningar af messing, öfver hvilka
friskt kallt vatten oupphörligen framspolar. Uti la Morgue
saknas aldrig lik, och aldrig sådana lefvande personer, som
darra att der återse lemningarne af en hemlighetsfullt
försvunnen vän. Förbi det stora hospitalet hdtel Dieu förde oss
vägen fram till den herrliga Notredame, hvars framsida ännu
hade qvar några af de prydnader, som uppsattes till
nyårsfesten för Ludvig Napoleon, detta året. Men mer upptogo
mig minnena af den bekanta romanen om "Qvasimodo": jag
uppsteg allrahögst upp å venstra tornet, på öfversta plåten af
blytaket, omfamnande och skakande åskledaren, blickande ut
öfver hela Paris och — mer än Paris. Den beställsamma
folkmillionen, som vill styra och så ofta stört Europa, såg ut
som en myrstack, och de höga obeliskerna liknade stickor
eller pinnar, dem småbarn uppspeta i springorna emellan
golftiljor. Den stund, jag här uppe tillbragte, var den mest
intrycksfulla under hela vistelsen i Paris. Nedkommen till
galleriet och bröstvärnet mellan begge tornen, der Esmeralda
sprang och Qvasimodo lät hett bly rinna ned på soldaterna
och derifrån han vräkte ned på dem både stock och sten,
mötte jag en "ouvrier de Paris", som skulle ringa Vesper i
Qvasimodos klockor. På gungande stegar följde jag honom
upp till den lilla, hvilken han genast satte i gång, och jag
klängde tätt under henne mig fast på den darrande stegen,
och tyckte sannerligen icke att klockan var liten: det klang,
det sang, det knakade och brakade, och klockan svängdes och
tornet skalf och jag fasthöll mig af alla krafter, för att icke
hufvudstupa fara ned uti lägre regioner, — hvad skulle ej
kännts, om han ringt i den stora, som Qvasimodo
omfamnande medföljde i svängningarne! Med svallande bröst och
bultande hjerta kom jag åter ned till pariserfolkets vanliga
"niveau" — gatstenarne, och skyndade till Polak de justice.
Det första, man der utpekade, var Conciergerie, der Marie
Antoinette den sista tiden före sin död hölls innestängd; "salle
des pas perdus", der så många tårar gjutits, så många knän
böjts för bödelsknektarne och så många händer vridits i för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
