Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
thronen, mig en ny tirman, som förut, men jag ville ej stanna
i en stad, der jag blifvit så bittert misshandlad; utan flyttade
till provinsen Schiras, passerade Kem, Kaschan, Saltöknen
och lspahan, öch ankom så till Schiras, i närheten af
Persepolis’ ruiner och persiska vikens stränder. Såsom
guverne-mentsläkare har jag gjort oupphörliga resor, flere gånger
riskerat mitt lif, samlat förmögenhet och vänjt mig vid umgänget
med den mest nedriga, krypande, listiga och bedrägliga nation.
Jag talar språket fermt, och lefver i öfverflöd; men oaktadt
god helsa, furstligt hus och öfver 14,000 rdr årlig inkomst —
är jag fattig, ty jag måste hålla 10 betjenter och 6 hästar,
dela ut presenter och kan aldrig komma hem. För en
fulländad kur ger man mig en kaschmirsshawl à#30 till 100
du-katers värde, för ett benbrotts helning har jag fått 300
dukater i penningar och lika mycket i presenter, men om en Seid
(Mahomets afkomling) vid vägen bjuder mig en blomma eller
ett äpple, måste jag ge honom 2 à 3 dukater; betjenten hos
en khan eller prins, som skickar mig en småsak, blir grof om
jag ej ger drickespengar allt efter hanß herres rang, 4 à 50
dukater. När jag för en ridpiska från guvernören öfver
provinsen Fars gifvit hans löpare 4 dukater, lät herrn skära
öronen af drängen, för det denne nöjt sig med så lumpna
drickes-penningar. Jag har genomgått nästan alla lifvets eldprof, alla
vexlingar ifrån fruktan till hopp, ifrån armod till rikedom; jag
är nu mäktig och lycklig utan förmätenhet och öfvermod, och
något litet fatalist. Min enda smärta är svårigheten att
komma åter till det land, der mina blods- och själsförvandter
vistas;
dock ej jag räds! — Ehur sig ödet hvälfver,
af fruktan ej mitt svenska hjerta skälfver".
Ett helt annat lif förde i en annan verldsdel vid samma
tid en annan svensk "vetenskapsman14, Carl Anderson, som
vistades i södra Afrika och från hvilken bref ankommo af den
17 Aug. 1851. Han var på jagt efter flodhästar, och på
let-ning efter en stor sjö vid namn Omabende, bland Damaras,
Namaques och O vampofolk, som gingo utan kläder och hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
