- Project Runeberg -  Ur minnet och dagboken om mina samtida personer och händelser efter 1815 / Sjette delen. Sorgen i kung Oscars borg före Krimkriget, 1851-1853 /
15

(1870-1874) [MARC] Author: Johan Carl Hellberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

15

en högtidlig invigning af den ofvannämnda fanan, med tal å
Carolina Bedivivas sollennitetssal af ordförande curatorn mag.
A. W. Staaff, som slutade med följande ord:

Mäktigt skall brinna som norrskenets lågor
sanning och ljus på den åldriga jord.
Och mellan Nordsjö- och Östersjö-vågor
lysa en enig och sjelfständig Nord.
Lefva och dö för dess lycka och ära
vare vårt löfte på högtidens dag,
vare den ed, hvarmed fanan vi svära,
vare vår lefnads orubbliga lag!

På sådana ångbåtsresor, som studenterna då gjorde med
hvarandra, var en historia värd något, till tidsfördrif. Då
håller man till godo med beskrifningar om "Bloomerismen i
Grenna", d. v. s. den kostymerade quadrille, i hvilken ortens
damer detta året uppträdde i den aldramodemaste
fruntim-mersdrägten, à la miss Bloomer i Amerika: pjexor och korta
kjortlar, under det herrarne af gammal motsägelseanda valde
en så gammalmodig som Gustaf III:s s. k. nationaldrägt; —
eller om den fara, de unga männen lupit, men sä vidt kändt
vore lyckligen undgått, i Norge denna gång, faran i anseende
till det märkvärdiga "skottårs-privilegiet," som anföres af en
gammal skrift från anno 1606: "Det är en allmänt
vedertagen lag att så ofta ett skottår inträffar, hafva damerna hela
året det uteslutande privilegium att sjelfve fria till
kavalje-rerne, hvilket de kunna göra genom ord eller blickar, så som
de finna lämpligast, och ingen mansperson är berättigad att
åtnjuta kyrkans välgerningar, om han nekar att antaga en
dams anbud af detta slag, eller på något sätt behandlar
hennes proposition med förakt eller hån* (hvarvid dock någon
afbröt berättaren med anmärkningen att bruket vore icke norskt,
men engelskt); — eller om den beskedliga unga mannen, som
hade så mycket tycke för brorskålar och så ledsamt ölsinne,
att han en gång på sjelfva julaftonen, då han bjudit sina
vänner till sig på punsch och whist, roade sig med den påföljd,
att han kl. 10 på aftonen befann sig utkörd på gatan,
tittande upp till fenstret på sitt trefligt upplysta rum, der kam-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:18:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjcminnet/6/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free