- Project Runeberg -  Ur minnet och dagboken om mina samtida personer och händelser efter 1815 / Sjette delen. Sorgen i kung Oscars borg före Krimkriget, 1851-1853 /
24

(1870-1874) [MARC] Author: Johan Carl Hellberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

24

utan att tänka på hvad den innebär, säger så endast för att
hafva sagt något som skall låta sinnrikt och vara
folkbehag-ligt; en af de lömskaste, dä den yttras af uppviglaren, som
på förhand har beräknat hvad verkan den skall göra på det
hetsiga ungdomsblodet, alltid färdigt till bragd, alltid tjust at’
tanken på storsinnthet och uppoffring, äfven när intet finns att
uppoffra. Att sådana inbillningar, redan meddelade det slägte,
som numera icke tillhör ungdomsåldern, äfven i vårt
fädernesland vållat mycket ondt, är en sanning, som icke kan
bestridas. Gifva vi akt på de många öfvermodiga, som på de sista
tiotalen af år till det yttersta anlitat både sitt och andras
förtroende, för att med ens kunna gripa lyckan och lägga
henne i bojor, men som slutligen, antingen skjutit sig för
pannan, eller rymt sin väg med enkors och faderlösas sista
skärf i sin ficka; gifva vi akt på de ingalunda få, som, sedan
de i lättja och utsväfningar forstört sitt fädernearf, om de haft
något, åsamkat sig skulder, bedragit sina vänner och bragt
sina fränder på obestånd, ändtligen trädt upp för att föra
folkets talan samt spela med vida dyrbarare föremål än
penningar, penningevärde och köpmansförtroende — spela med
arbetarens rätt, fosterlandets väl och samvetsfridens helgd; gifva
vi akt på de otaliga smädelser, som en tid bortåt dagligen
liksom brandpilar blifvit inslungade i konungaborgen eller
enskilda boningar, till och med välgörares; gifva vi akt på det
vämjeliga käbbel och kif. med hvilka man slagits om
allmänhetens gunst för ögonblicket, sedan den goda konsten som
våra fäder kunde, konsten att både lyda och befalla, råkat i
glömska och kommit ur bruk; gifva vi akt på allt detta, så
må vi icke tro att det är af en tillfällighet eller alldeles
nyligen påkommet. Det är en uppfostran, gifven enligt lösa
åsigter, både af hemmet och samhället samt ungdomens
förhållande till båda, som vållat detta onda, närmast härledt från
lusten att i förtid spela herre och befria sig från hvarje band,
som vördnaden för häfd och sed lägger på egenviljan. Om
man blad för blad genomletar de skrifter, som en lång tid
bortåt varit det trognaste uttrycket af den stora allmänhetens

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:18:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjcminnet/6/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free