Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
Bland skönlitterära företeelser 1852 väckte isynnerhet
Adam Homo (et Digt af Fredrik Paludan-Muller)
uppmärksamhet, isynnerhet som detta stycke äfvenledes så starkt
yttrade sig, med de öfriga förut anförda rösterna, om uppfostran
och civilisation. Prologen var ett mästerstycke af humoristisk
karakteristik; det var vår tid, som här afspeglades i en
trogen och skär bild, vår tids lycksökeri, popularitetsjagt: vår
tids förnämsta sträfvan är att behaga. Om den riktning,*
samtidens högre bildning tagit, i motsatts emot det föregående,
romantiska tidehvarfvet, klagas:
Riddertiden — ack, deu var poetisk,
vor *Tid er i det höieste æsthetisk.
En satiriskdidaktisk framställning af vår verld med dess lyten,
af menniskolifvet med dess högre fordringar, var bokens ethiska
tendens och genomgående innehåll:
Men hvordan var beskaffen Homos tid?
var den heroisk, idealsk, profetisk,
var den romantisk, ridderlig, poetisk,
var den arcadisk og idyllisk blid? —
Gud bedre os! det var kun Kjævl og Strid; . ..
det var en Tid, då Middelmaadigheden
sig allevegne gjorde tyk og bred;
en Tid da Ungerne smed ud af Reden
de Gamle, hvem tillskamme först de bed; . . .
en Tid, da man i Hob sig kotted sammen
for at tilveiebringe noget Stort,
og under Hurra skiltes ad med Gammen
naar Ingenting tilsidst man havde gjort;
en Tid, da man bed Hovedet af Skammen,
mens Æren blev beklikket og besmurt:
en Tid, da selvklog Dömmen, huul Bagtalen
beständig stopped Munden på Moralen.
I afseende på principen för uppfostran visade sig Paludan böjd
för den stränga barnauppfostran, hvarvid man dock väl ej får
i alltför handgriplig mening förstå det beslut, Adams far
fattar, att låta sin son "beständig smage et Tugtens Riis";
äfvensom den vigtiga sanningen här framhålles om uppfostrarnes
skyldighet att sjelfve ställa sig på barnets ståndpunkt, o. s. v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
