- Project Runeberg -  Ur minnet och dagboken om mina samtida personer och händelser efter 1815 / Sjette delen. Sorgen i kung Oscars borg före Krimkriget, 1851-1853 /
79

(1870-1874) [MARC] Author: Johan Carl Hellberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

79

sagdt visades på dörren med frågan, hvad han hade der att
göra. Deputationen erfor att hon hade mera partimannen än
hela länets höfding framfor sig; och detta stålsatte.
Kallelselistor utfärdades, en bestyrelse bildades (v. Essen, lagmannen
Richert, Öhrvall, Posse, Malling, Anders i Grefby, Joh.
Svensson i Hagleby m. fl.); 6,000 rdr samlades inom tvenne veckor,
till förnyad undersökning och kartläggning, genom Ad. Rosen.
Den 16 November beslöts vid sammanträde på Kaflås en
deputation till Stockholm och en underd. petition. Tolf personer
afreste i December, anförda af v. Essen. Numera auditören,
ledamoten af riksdagens andra kammare Alfred Grenander fick
for konung Oscar föreläsa petitionen, som fyllde flera ark, och
kronprinsen Carl tog ifrigt notis om förhållandet.
Provinstid-ningarne debatterade frågan på det häftigaste. En rektor Carlén
i Mariestad angrep isynnerhet petitionen och påstod bland
annat, att uppgiften att på Billingen idkades stenhuggerier vore
fullkomlig osanning, wså vida ej sjelfva petitionen skulle vara
något i den vägen44. Sommaren 1854 reste lagmannen Richert
till Stockholm och talade med prins Carl i ämnet; hvarpå
regeringen tog sitt beslut i denna anda. Då telegram om
detta beslut kom till orten, fick den bröstsjuke Sandströmer,
som redan förut någon gång spottat blod, en blodstörtning efter
hvilken han aldrig tillfrisknade. Jernvägsstriden blef hans
sista strid. Till utgången bidrog väl äfven att hans parti,
Yesterbillingarne, delat sig i tvenne, derigenom att
bergmästaren Zweigbergk, borgmästaren Wetterstrand och löjtnanten
Segebaden agiterade för en banriktriing öfver Skara, med
uppoffrande af Sandströmerska Mariestadsplanen, och att f.
justitiestatsministern frih. Gyllenhaal, som anslöt sig till Skara-planen,
också motverkade landshöfdingen. Fahlcrantz kallade de 3
partierna: Österbillingar, Yesterbillingar och Obillingar.

Likasom man icke länge nöjde sig med telegrafledningar
under jorden, så hade man redan i början af året 1852 icke
nog af jernbanor på densamma: man funderade redan på
sådana under vattnet, innan man ens fick telegrafledningar i fria
luften. Man calculerade nemligen en jernbana under kanalen,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:18:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjcminnet/6/0091.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free