Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
tid vid detta tillfälle allas mening om hennes återställande och
hennes värde uti följande vackra sonnett:
Det var ej dödens, var ej himlens vilja
att sänka Dig uti den långa dvala,
ifrån hvars nätter, isande och svala
ej mera reser sig en bruten lilja.
Så mycket älskligt ifrån jorden skilja
fick denna gång ej grafvens bleka Yala;
Din stämma än skall länge till oss tala,
Din fot än trampa kungasalens tilja.
Lef derför, Balders bortgång att försona,
lef länge, länge, hofvets blida Nanna,
om också huld Dig tycktes modren Hertha!
Ej finnes smycke i Din faders krona,
ej diadem kring Josephinas panna,
mer dyrbart än Ditt ömma, varma hjerta.
Den dagen fick drottningen genom en rysk lifjägare
underrättelse och bref från Petersburg om sin siste broders, prins
Max1, dödliga frånfälle den 1 November.
Enkedrottningen Desideria hade länge påstått, att konungen
skulle icke bli bättre, förrän han finge Chinin; professoren
Huss, som uppehöll sig i Paris, anmodades skynda till
hemmet för konungens skull, och inträdde den 16 såsom den sjette
uppvaktande läkaren vid denna sorgliga sjuksäng. Äfven
drottningens helsa hade nu, särdeles efter ingången af dödsposten
ifrån Petersburg och det långa nattvaket i konungens
sjukrum, blifvit föremål för rykten; men var fortfarande ganska
god, till följd af tre omständigheter: Hans kraft, som är
mäktig i de svaga, hennes starka och jemna andes mod och
tålamod samt hennes lyckliga förmåga att genast kunna somna,
så snart hon blott egde en stunds frihet, om än aldrig så kort,
hvarigenom de hårdt anlitade krafterna alltjemnt underhöllos.
Vanligtvis kastade hon sig på en soffa i rummet nästintill
konungens, men ville vara med vid nästan hvarje ringaste
förändring och mediciningifning och måste derföre ofta väckas,
och vid första lätta knackning på dörren var Hon i
ögonblicket åter vaken och ute. Den 18 vid middagstiden ökades
konungens feberoro, derpå föll Han i sömn gång på gång och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
