Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
Man jemförde Ludvig Napoleon med Wilhelm den
Tystlåtne och med Werther, en ny upplaga af Augustus och Titus,
på samma gång man, för att göra antithesen fullständig,
framställde honom såsom en kall och känslolös varelse, liksom
ödet, der ingen tanke afspeglar sig, en stel orörlig bild, som
icke röjer någon känsla, men som endast är en mask för ett
inre, brinnande och kraftfullt lif, en täckmantel, hvarunder en
djup och omfattande tanke döljer sig. Men han var hvarken
en Wilhelm den Tystlåtne eller en Werther. Hans figur
hvarken stel eller känslolös och hans tankar dolde sig icke
bakom en kall mask. Hans anletsdrag buro fastmera pregeln
af välvilja och finhet, och hans goda hjerta röjdes lätt i hans
blick och hans småleende. Under hela sitt lif, så skiftande
och äfventyrligt, så händelserikt, har han alltid väckt djup och
sann tillgifvenhet, i olyckan som i lyckan, i landsflykten som
vid makten. Få personer, som stått i förhållande till honom,
hafva ej låtit besegra sig af hans oemotståndliga
dragningskraft. Den köld, han visar under vigtiga ögonblick i lifvet,
är resultatet af allvarliga studier och djupt begrundande. Det
är starka andars lugn. Studierna, landsflykten, fångenskapen
hafva till den grad förändrat hans natur, att han är
fullkomligt herre öfver sig sjelf; men det vore en stor villfarelse att
tro, att hans moraliska natur läte kufva sig af hans fysiska.
Hos honom är det fasthellre själens kraft och fasta vilja, som
beherrskar sinnena: "att förifra sig är icke att gå framåt
brukar han säga". Begåfvad med utmärkt
observationsförmåga, ser han med hastig blick allt, som tilldrager sig
omkring honom, utan att låta någon märka de intryck, han deraf
erfar. "Det, som utgör min styrka", sade han en dag till en
general, som länge tillhört hans konselj, "är att jag har en
religiös tro, som ni saknar.* Hans arbetsamhet var otrolig;
mycket ofta grydde dagen, innan han upphörde med sina
studier. Sjelf dikterade eller skref han alla dokumenter vid
statskuppen, proklamationer, dekreter, appellen till folket, ra. m.
Den nya konstitutionen var helt och hållet hans eget arbete.
Aftonen innan den kungjordes hade han sjelf med största nog-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
