Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188
enkel enligt hans egen föreskrift, förrättades den 26 Aug. i
Jacobskyrkan af prosten Fröst, som höll liktal. Men
akade-misterne voro sannolikt borta på sommarturer, ty ingen luta
klang vid griften, och Stockholms damer hade ingen blomma
ens åt stoftet af "Qvinnans skald." De kunna finna rummet,
som förvarar detta stoft, i ett hörn af Johannis kyrkogård*
dit sedan samlats jemväl stoftet af hans unge son David och
hans maka (den sistnämnda icke förr än på vintern 1870).
Hans egen lyras klang förklingar ej och hans minne svarar
för sig sjelft. Vid högtidsdagen i Svenska Akademien
nästföljande året skildrade emellertid fungerande ordföranden, baron
von Beskow, den hädangångne, "den rikt begåfvade, af snillet
öch behagen till lika segrar inom ryktets och hjertats verld
utrustade man, som från Svenska sångens Anakreon blef dess
Nestor bland samtida, lika värderad som skald och menniska,
förenande barnasinnets fromhet med den lefnadsvises lugn och
en quiritisk värdighet med en nästan jungfrulig blygsamhet;
glädjens härold med allvar på pannan, i hvars dikt skämtet
spelade öfver den betydelsefulla grunden, liksom blommor
vexa öfver det malmdigra djupet Hans själs vingar voro
poesin och romarverlden; den förra genomgick hans hela lif,
den sednare framträngde ända i hans visor. Sig sjelf lemnad,
i stunder af frihet från embetspligter, vistades hans själ helst
på Forum. Hans i sig sjelft älskeligt veka lynne behöfde
stålbadet af de gamles studium för att ej böjas, i ungdomen
af lidelserna, sednare af motgångarne, till dess han, forskande
med Braminen, vände sina blickar mot morgonlandet och
upplyst af stjernan öfver Bethlehem fann det säkraste stödet i
kristendomens heliga tröstegrunder... Valerius lefde till stor
del hvad han sjungit, liksom Leopold lefde sin filosofi, begge
äfven deri liknande sina mönster, de gamle. Ett sådant
sångar-lif som Valerii, har varit få i Norden beskärdt. Han uppträdde
såsom en af de fordna troubadourer, till skönhetens pris,
lär-sände sin belöning i de besjungnas blickar, återfinnande sina
toner pä deras läppar. För honom var dikten ännu -den
glada vetenskapen", Öppnande alla samhällskretsar, al 7a hjer-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
