Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
213
Underretning om beraeldte Bænks Betydning og Brug, for at
Beisende, der ere i Uvidenhed derom, ikke, som det hændte
forrige Pintsedagen, skulle insættes for den hele Menigheds
Blikke ved uforvarende at komme til at tage Sæd paa denne
Bænk". En lika ovanlig heder bevisades vid samma tid fyra
knappnålar: de sattes in i en aflång broche, omgifven af
briljanter, på emaljerad grund och betäckta med en glasskifva.
Deras historia var följande: en politicerande grefve (gissa,
hvar?) blef en afton gripen, instoppad i en cell på fyra hjul
och bortförd till en fängelsehåla, mörk som sjelfva natten.
Månader förflöto och han insåg att denna sysslolöshetens
tortyr, i ensamhet och absolut mörker, skulle leda till fysisk och
moralisk förstöring, om han ej kunde skaffa sig utväg att
sysselsätta både kropp och själ; men man hade strängt visiterat
och beröfvat honom allt — utom fyra knappnålar, som råkade
sitta i hans röck. Han kastade dem på golfvet i fångelset
och kröp sedan omkring för att åter uppsöka dem, och så
omigen . .. omigen ... i tio års tid. En stor politisk
tilldragelse återgaf honom friheten; nålarne hade räddat hans
förstånd och hans hustru bemäktigade sig dem ifrigare, än en
påfve skulle kasta sig öfver spikarne i Christi verkliga kors,
Skandinaverna hade annandag jul 1852 firat en julfest i
Bom, och dervid deltogo å svenska sidan fröknarna Adlersparre
och Kullberg, baron Hermelin, en baron Armfelt (från Finland),
bildhuggarne Fogelberg och Molin, samt målaren Blackstadius;
deviserna på julklapparne beskrefvos såsom till större delen
klena, men vinsterna såsom goda och veritabla. Enligt
skandinavisk öfverenskommelse skulle å Knutsdàgen, den 13 Jan.,
vid Sveriges, Danmarks och Norges universiteter årligen firas
en fest "till förfädrens minne", men detta hade icke i Upsala
noga iakttagits förrän 1853; då corpsens ordförande, magister
Yngve Sahlin, talade för festdagens skandinaviska betydelse förr
och nu, adjunkten Svedelius för Christiania, mag. Staaff för
Lunds och mag. Nyblæus för Köpenhamns universiteter, samt
Svedelius för nordens qvinnor. I Christiania utgjordes
minnesdekorationen och minnestalet till väsendtlig del af en art fest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
