Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220
förhåller det sig med gjorda, eller i handling bevisade; de
kunna stundom ej undvikas, påkallas ofta af en hemlig,
måhända illa dold egen önskan, och måste, äfven med
grannlagenhet erbjudna, sparsamt emottagas. Men du eger, oaktadt
ungdom och fantasi, för mycken takt och finkänslighet, för att
behöfva några conduit-reglor. . . Den 16 fingo vi ett kärt
besök af Christian och Willa (sfneknamn för äldsta dottern);
de reste tillbaka den 21. Sedan dess sitta vi der igen
barnlösa, ett gammalt ensligt fogelpar, som dock drömmer sig ungt
pä nytt, om det någon stund får med ömhet rufva öfver de
fullfjedrade ungarne. Bertha, Gud ske lof! hemväntas innan
kort från Jernbärarland. Länge, Gudnås! skola vi vänta på
dig . . . Du frågar, älskvärda barn, efter vårt helsotillstånd.
Mamma är rask, jag skräpig; hon rör sig lätt, jag med
svårighet; hon klagar sällan, jag beständigt. Likväl ärnar jag i
eftermiddag vara med på en gammal theaterkamrats,
Aberg-sons jordafärd. Jag ville du hade sett Charlotte P—s
stolthet och förtjusning, när hon mottog och bröt din lilla
billet-doux. Ack alla, alla hålla af Noan-! (smeknamn för denna
Adelaide). — Och sex dagar derefter läg denne far på bår.
Det var med ett tal öfver denne Valerius, sin
företrädare, baron Ludvig Manderström den 20 December 1853 tog
sitt inträde i Svenska akademien, ungefär vid samma tid då
första bandet af Valerii dikter utkommo, utgifna af akademiens
sekreterare, Beskow, som yttrade i sin subskriptionsanmälan
om dem: "Många äro ännu de, som erinra sig, huru Valerii
sånger i talrika afskrifter kringflögo fäderneslandet, lefde på
tusendes läppar och tillvunno sig de yppersta konstdomares
utmärkta bifall för ett skaldskap, som med samma
formfulländning behandlade den högstämda festsången och den glada
sällskapsvisan . . . När vi hos honom, bland lyrans högre slag
för frihet och fosterland, ära och dygd, förnimma de ömsom
smäktande och brusande toner, de för en strängare gransknings
öga stundom måhända nog yppigt fria bilder, som mana till
skönhetens och drufvans dyrkan, må vi erinra oss att det icke
är blott skalden, men hans tid, af hvilken han är ett lefvande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
