Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31
ämnade sig till Stockholm, der "söka skaffa" staden ett
ombud vid riksdagen. Härom anställdes votering, sedan
man ock fått veta att Piteå föregående dagen förenat sig
med Ulricehamn, och beslöts med flesta rösterna per capita
att skaffa sig delaktighet i annan stads ombud; hvarpå en
af magistratens ledamöter åtog sig att utverka fullmakt
med öppet rum för namnet, för att skickas till Stockholm
samt der ifyllas och öfverlemnas åt den, som kunde fås
for bästa priset Förgäfves protesterade en och annan mot
detta sätt att kasta ifrån sig sin valrätt och öfverlemna åt
slumpen hvad ombud man finge.
Till landtmarskalk utnämnde könungen landshöfdingen
i Östergöthlands län, grefve Henning Hamilton, till
presteståndets vice talman vid sidan af den sjelfskrifna
erkebiskopen d;r H. O. Holmström, biskopen i Wexiö f. d.
statsrådet G. I. Heurlin (Mina Samtida I: 104); till
borgareståndets talemän borgmästaren i Norrköping P. J.
Lagergren och kryddkramhandlaren i Stockholm A. M. Brinck,
samt till bondeståndets Nils Strinnlund (Mina Samtida 1:
101 och II: 15 —17) från södra Ångermanland och A. J.
Svartling från Östergöthland. Erkebiskopen egnade, i sitt
helsningstal till presteståndet, åt sin närmaste företrädares
minne följande ord:... "En man, som både med snillets
och hjertats makt, med den mångsidiga lärdomens, den
övikeliga karaktersfasthetens, det ljusa skarpsinnets, den rena
fosterlandskänslans herrliga skatter var så rikt utrustad som
den af alla, som honom kände, högt värderade och saknade
Talmannen Carl Fredrik af Wingård. Alltför tidigt gick
han bort — allt för tidigt, icke för sin ära — den hade
nått fullmogenhetens spets — men allt för tidigt för detta
stånd, hans "dulce decus," för den Svenska kyrkan, hans
vårdnads högsta kärlek, ja för hela Fäderneslandet, som i
honom förlorade en den hjeltemodigaste kämpe mot tidens
villor och samhällsstörande läror, en den redebognaste och
verksammaste befordrare äf samhällets högsta både andliga
och materiella interessen. Djup var saknaden vid hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
