Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
45
ofta adeln och borgareståndet. I anslagsfrågor voro alla
stånden beredvilliga, i bränvinsfrågan de tre första sällsynt
endrägtiga. Bönderna slöto sig, med undantag af den
sistnämnda, i allmänhet till borgareståndet, utom i de
egentliga affarsfrågorna, der det merändels höll med presterna.
Ståndens inbördes förhållande vid denna riksdag var i
allmänhet vänligt och fritt från partianda, temligen.
Riksdagens hela lynne var stilla reformerande i skatteförenkling,
tullnedsättningar, bränvinsreform, decimalsystemets beslutande
i mynt, mått, mål och vigt, medelporto, judeemancipation,
koleraspärrningarnes reglering, stängselfrågans lösning samt
spö- och ris-straffets äfvensom kyrkopliktens afskaffande
utgjorde dess frukter. Bondeståndets rättighet att sjelf välja
sekreterare och frågorna om upphäfvande af Statsutskottets
privilegium att ej i första hand kunna mötas af ståndens
afslag å dess utlåtanden, samt om utvidgning af städernas
representationsrätt (hvarigenom utsigt tycktes öppna sig för
borgareståndet att inom kort vexa de andra öfver hufvudet)
blefvo genom omröstning i Förstärkt Konstitutionsutskott
hvilande till nästa riksdag. Hartmansdorff väckte — väl
för första gången — motioner om ett
Ecklesiastik-colle-gium och om kyrkomöten.
Partigrupperingarne vid denna riksdag voro på
riddarhuset mest mångskiftande. Ministtriela partiets koryféer
voro finansministern friherre C. O. Palmstjerna (broder till
f. envoyén i S:t Petersburg (Mina Samtida II: 70—75),
mindre lycklig såsom talare, än utmärkt genom kunskaper
som mognats af ett klart förstånd; grefve C. G. Mörner,
lika konservativ, men mera talför än den förstnämnde, om
ock i en klagande ton, samt hr Gripenstedt (sedermera
friherre), en af husets ledigaste och blomsterrika-te parleurer,
så att han af motståndare till och med fick namnet
«blom-stermålare»; hans antecedentia hade tydt på ultraliberalism
och hans, första tal i liberalismens tjenst sades utgjort
bryggan till hans familje-allians i Anckarsvärdska husen; men
sedan dyningarne af franska februarirevolutionen lagt sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
