Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
rius Pettersson, den skarpe och renhårigt konservative
professoren Lindgren (en af ståndets raskaste och mest
con-cise talare), den utmärkte prosten Forssell, den barske
doktorn Björkman, för första gången den humane, nitiske och
duglige Upsalaprofessorn Carlson, som redan på den tiden
ansågs betrakta skolfrågan med nog mycket akademisk blick,
den hvasse komministern Beckman, den lika sjelfständige,
men i sättet ljufligare, kyrkoherden Nordlund,
finansprofes-soren från observatorium astronomicum Selander, den
nykomne riksarkivarien Nordström, som redan vid denna sin
första riksdag rubbade mer än en af ståndets
medeltids-åsigter, huru monarkisk och i viss mening äfven byråkratisk
han då än ansågs vara. Högkonservatismen representerades
af bland annat fyra Östgöthaprostar: kontraktsprosten
Cnattingius, doktorn Broman (en sällsynt älskvärd
sammansättning af prelaten och hofmännen) samt tullprosten Arosenius
och hans stallbroder ’Wåhlander. Kedbar och
sjelfständig var lektorn Sondén, som talade en mer än vanligt
släpande östgötha-mundart; liberala westgötherna prostarne
Hasselroth, Carlander och Linnarson, men ej deras kamrat
och vedersakare prosten Wensjoe (sedermera kyrkoherde i
Clara församling af hufvudstaden). Domprosten Björling i
Westerås författade det prelatensiska judebetänkandet;
prosten Tellbom var »en lektor i filosofien», prosten Almqvist
den förnämste ibland Wexiö stifts representanter, och från
Lund var kommen professoren Bring, en af Thorilds »terribla
ortodoxer», hvars förslag om konventikelfrågan sades indela
menniskoslägtet i tvenne flockar: prester och lekmän, de som
instoppa och de som instoppas; Qviding blef namnkunnig
för en »snillrik» men »reaktionär» motion i läroverksfrågan.
Lunds universitet hade skickat den sjelfständige och
talent-fulle professoren Agardh; från Götheborg hade kommit
domprosten Thomander, prostarne Traneus (moderat men ej
tillräckligt konservativ) och humoristen Lindberg; Kalmar hade
sändt de frisinnade två: veteranen Sandberg och Melén,
Carlstad rent konservativa två: Malmstedt och Althar; Got-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
