Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
67
kraft, som dittills hållit demagogien i tygeln, torde denna
genombryta skrankorna och då torde hufvudsakligen
Frankrike bittert få ångra, om det utaf afundsjuka låtit förleda
sig att, för osmaniska väldets upprätthållande, gifva luft åt
anarkister och socialister;14 och Aftonbladet skyndade sig
genast att påstå att denna uppsats flutit ur rysk källa. Det
var att göra sig populär hos massan, för godt pris!
Antipathien hos svenskarne mot allt som var ryskt, var
då ännu oförminskad; deraf deltagandet för alla andra, hvilka
som helst, t. ex. pohlackarne, med hvilka vi aldrig haft
beröring utan på slagfälten, der de i sjuttonde och början af
adertonde seklerna ifrigt traktade efter vårt hjertblod; deraf
nu alla sympathierna för turkarne, för deras allierade,
fransmän och engelsmän. Först aderton år derefter fick man i
Sverige höra opinionen hata en annan nation ännu värre och
oförbehållsamt uttala, åtminstone man och man emellan, att
någonting värre kunde finnas än ryskt ok.
Året 1853 åtgick, som sagdt, till stor del på
underhandlingar och interventionsförsök. Äfven sedan Ryska
trupperna invaderat Wallachiet, ansågo ej vestmakterna denna
invasion såsom casus belli. Frankrike, i samråd med
England, Österrike och Preussen, föreslog för Ryssland en nöte,
om ömsesidig upprättelse, hvilken nöte Ryssland först
godkände, men sedan försåg med förklarande kommentarier, som
förhindrade Frankrike att i Constantinopel tillstyrka
antagandet. Äfven Porten hade till nöten föreslagit
modificatio-ner, som de fyra makternas ombud i Wien funno oantagliga.
Då föredrog Porten hellre att ställa sina trupper på
krigsfot och förklara kriget, än att ytterligare förödmjuka sig,
begärde vestmakternas bistånd och dessa läto sina eskadrar
ankra i Bosphoren. Deras ställning var likväl ännu passiv.
Ryssland inskränkte sig att, på venstra stranden af Donau,
liksom i Asien, afslå turkarnes anfall och vestmakterna
inskränkte sig till blott åskådare af striden. Detta var
krigets första skifte. Men så kom katastrofen vid Sinope den
18 Nov. 1853 och tvang dem till mera afgörande åtgärder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
