- Project Runeberg -  Ur minnet och dagboken om mina samtida personer och händelser efter 1815 / Sjunde delen. Svenska neutraliteten och novembertraktaten under Krinkriget, samt farorna från Varangerfjorden, 1853-1856 /
109

(1870-1874) [MARC] Author: Johan Carl Hellberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

109

1814 fick Sverige åtminstone ett försök till afräkning för
sina förluster år 1809, genom »förvärf vandet» af Norge.
Men också ett nytt konungahus, som i ryska ögon icke var
legitimt. Bland de klagomål, den då florerande »heliga
alliansen» förde öfver Carl Johan, var äfven det, att han
hade erkännt den revolutionära regeringen i Neapel och
den konstitution, Ferdinand I beviljat sitt folk. Ett annat
var att han sålt några gamla skepp, som multnade i Sveriges
hamnar, till de revolterande kolonierna i Sydamerika, hvilket,
sade man, var att förse upproret med vapen. Detta ryska
buller, — som inför svenska folket applauderades af svenska
frihetshjeltarne, till de liberales förtjusning — var endast
ett »väsen öfver ingenting», för att öka eftertrycket af vissa
för Sverige farliga yrkanden från ryska sidan, under det
att alldeles samma »Skeppshandel» hemma bland Svenska
riksdagsmännen (1840—41) utgjorde ett af de starkaste
retmedlen af coalitionen, till åstadkommande af Carl Johans
abdikation. Så gingo våra liberala författare och agitatorer,
i sin vishet, blindbocksärenden åt »»despoterna»!

Norges nordligaste landskap, Finnmarken, gränsar till
ryska lappmarken och omsluter en del deraf. Mer än ett
försök hade, efter Peter den Stores tid, gjorts för att
bekomma en del af detta landskap för rysk räkning;
gränserna voro illa uppdragna och lemnade rum åt ständiga
förargelser. Isynnerhet hade Ryssland godt öga till viken
Wa-rangerfjorden, för att der anlägga marinetablissementer.
Sedan Norge blifvit svenskt var det Carl Johan, som måste
uthärda Rysslands fordringar, och det var för att vinna
Finnmarken, Alexander I visade sig så förbittrad öfver
»Skeppshandeln». Nicolai thronbestigning var förknippad med
bryderier, som gjorde honom benägen att söka godt lynne i
Stockholm, hvarföre den Finnmarkenska gränsetvisten
uppgjordes genom en traktat 1826, som lemnade landet i
Norges besittning. Men sedan han fått lugnare hemma
hos sig, grep honom ånger, och denna besittning blef i
Petersburg ånyo en fix idé. Händelserna 1830 förvirrade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:19:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjcminnet/7/0117.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free