Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
117
kejsar Napoleons person skola gillas af deras suverän.» Och
dessa Tuilerier och denne unge fredsfurste och denna
Pariser-fred — hvilka »elddop» hafva de ej sedan genomgått! Af
alltsammans återstår knappt röken, nu efter knappa —
femton år.
Freden tillkom för öfrigt på efterföljande sätt: Efter
Sebastopols fall hade Österrike ansett tiden inne att åter
upptaga fredsförhandlingarne och derföre genom hr
Boqrque-ney, som då på permission vistades i Paris, gjort franska
kabinettet förtroliga meddelanden härom. London och Paris
svarade att de, med fasthållande af »de fyra punkterna»
såsom ett minimum, icke ville hindra nya underhandlingar.
I första hälften af November förnyade Österrike sitt anbud
i officiel form och den 14 paraferades Österrikes förslag i
Wien af Buol och Bourqueney. England visade sig i
början föga medgörligt och äfven Frankrike tyckte som det
förra, att förslaget borde undergå modifikationer för att göra
vissa stadganden mera omfattande och bestämda.
Skynd-sarahet ansågs särdeles nödvändig, på det icke Ryssland
skulle få hum om saken innan den vore färdig. Österrike
biföll modificationerna och skulle, enligt gemensamt beslut,
öfversända anbuden till Petersburg såsom sina egna, sedan
dock vestmakterna förpligtat sig att, så snart Rysslands
ovilkorliga samtycke föregått (inom tre veckor), äfven gifva
sitt. Den femte punkten kunde visserligen genom sin
obestämdhet göra Ryssland tveksamt och man underrättade
derföre Österrike, officielt, att de särskilta vilkoren inskränkte
sig till tvänne: Alandsöarnes neutralisation och en
undersökning af tillståndet i länderna vid Svarta hafvets östra
kust. Österrike å sin sida fann lämpligast att gifva
Ryssland del häraf, så att denna makt före 16 Januari kände
hela omfånget af de äskade vilkoren. Rysslands
medgör-lighet tillskrefs mindre någon omkastning i den sekelgamla
ryska politiken, än dess arméers utmattade tillstånd, och
den financiela omöjligheten af ett nytt fälttåg, särdeles med
afseende på den hotande ställningen i Östersjön. Vesterut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
