Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
VI.
Grànstvisterna i Finnmarken.
Carl Johans norska arf. — Rysslands lystnad till detta land. —
Orsakerna och anledningarne till densamma. — Studierna derom. —
Afsig-terna och slutändamålen. — Lappar och Finnar. — Traktaten om dem
mellan Norge och Danmark 1751. — Fælledsdistrikterna. — Sveriges
ställning till frågan efter 1809. — Skilnaden mellan ryska och finska
lappar. — Konvention 1826. — Protokoll i Petersburg 1834. —
Underhandlingar i Åbo 1839 afbrutna. — Underhandlingar i Petersburg
1841 afbrytas af norrmännen. — Klagomål från Ryssland 1842, med
äskande af skadeersättning. — Nya klagomål från Ryssland 1847, ijaed
hotelser. — Nya underhandlingar i Stockholm 1851. – Ryssland
begär fast fot vid Varangerfjorden. — Ryssland vägrar erkänna 1751 års
traktat. — Afbryter i Okt. underhandlingarne med hotet att spärra
gränsen. — Nytt föreningsförsök af böj dt af Norge 1851. — Ater ett
anbud af Norge förkastadt 1852. — Gränsespärrning å ömse sidor. —
Nya möten beramas 1853 och 1854, i Stockholm och Christiania, men
Ryssland uteblir från begge. ~ Yttranden af Le Pays, Aftonblad,
Morgenblad och svenska riksdagsmän 1856. — Svenskarnes eget ryska
och tyska arf.
Det var med Norge, 1814, Sveriges konungar ärfde
sitt och vårt största framtidsbekymmer, den europeiska faran
af gränsetvisterna i Finnmarken. Det är för Norges skull,
vi Svenskar blifvit deri inblandade. Det är lämpligt, att
våra samtida göra sig ett redigt begrepp både om sakens
verkliga sammanhang, hvad för en våda Norge dragit öfver
oss och hvad för ett Damoklessvärd numera hänger öfver
oss begge tillhopa, — särdeles sedan man under det sist
förflutna kriget 1870 fått se, huru mycket är qvar utaf
den i förra kapitlet omnämnda konventionen i Paris den 15
April 1856 emellan England, Frankrike och Österrike, till
Turkiets skydd, och deraf kan draga sin slutsats rörande
så väl helgden af separatfördraget af 30 Mars 1856 (se
sid. 118) som styrkan af Novemberfördraget den 21
November 1855 (sid. 108).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
