- Project Runeberg -  Ur minnet och dagboken om mina samtida personer och händelser efter 1815 / Sjunde delen. Svenska neutraliteten och novembertraktaten under Krinkriget, samt farorna från Varangerfjorden, 1853-1856 /
152

(1870-1874) [MARC] Author: Johan Carl Hellberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

152

konung Carl XIV Johans snille och kraft, på denna dag,
uppreste en minnesvård, hvars orubbliga grundval bildas af
den Skandinaviska halföns hafomslutna länder, och hvars
storhet känner inga gränser, ty den utgöres af tvänne ädla
Folks fortgående utveckling på dygdens och ärans bana.
Sveriges och Norges förening har för Norden öppnat ett
nytt tidehvarf, af fredens välgerningar och den lugna
verksamhetens frukter hittills välsignadt. Dess kommande
skiften äro förborgade för dödliga blickar; de ligga i Guds
allsmäktiga hand. Måtte Brödrafolken, genom sin vård om
gemensamt väl, sina uppoffringar för gemensam ära, sin
mandom vid gemensam fara, alltid finnas värdiga sin
löftesrika framtid! Då skall Skandinaviens fria jord bära rika
skördar af stigande förkofran och aldrig vissnande lagrar.
Minnet af store Män fortlefver i häfderna och vinner der
sin rätta, sin yppersta hyllning. Men tacksamheten höfves
ädla folk, och vi äro i dag samlade till begående af dess
betydelsefulla högtid. Med rörda hjertan skola vi upplyfta
våra blickar till bilden af den konung, som under sin
ärofulla, fridsälla regering alltid rättvisade sitt sköna valspråk:
Folkets kärlek, min belöning.» Nu gaf konnngen tecken åt
Fogelberg, som stod på trappan vid statyn, till täckelsets
fall. Alla blottade sina hufvuden. Vid täckelsets fall, då
snörena, i anseende till det under natten fallna regnet, icke
ville ledigt löpa, sprang ingeniör-eleven Berg ögonblickligt
upp på hästens hals och afhjelpte hindret. Täckelset
föll — och de välbekanta dragen af den gamle kungen
stodo på nytt fram för ett jublande folk. Konungen
saluterade statyn, trupperna skyldrade, fanorna bugade, spelet
rördes, kanonerna dundrade och »femtitusen» menniskor
hurrade. Derpå hölls chorum. Sedan defilerade trupperna
förbi statyn. Konungens afsigt hade varit att redan straxt
pà stället egenhändigt decorera Fogelberg med
kommendörstecknet af Nordstjerneorden; men han lät idéen falla, i följd af
den invändningen, att om konungens häst i det ögonblicket
blefve skrämd eller ryckte till, kunde ett ofall lätt inträffa,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:19:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjcminnet/7/0160.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free