Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246
skåpet för den officiella tidningen, hvilken i stället
öfver-togs af ofvanberörde hr A. L. Björck, som lofvade »redligt
söka sanningen, ställa sig fri från partierna och taga till
ledning för sina handlingar: kärlek till konung och
fädernesland». Han behöll platsen under ett helt decennium,
och lemnade den sedan åt Talis Qvalis. Det var om Bj.,
en högt uppsatt man af ganska måttligt conservativa
grundsatser, men särdeles human natur, många år derefter svarade
förf.: att han i umgänget vore ganska lätt att komma till
rätta med, men för hans politiska åsigter borde man be
Gud bevara sig». Vi återfinna honom nog.
Icke långt derefter aftroppade skenbarligen Hazelius
ifrån Svenska Tidningens skådebana, fastän han qvardröjde
bakom kulisserna; anledningarne voro kanske flera än en,
och andra än de föreburna. Isynnerhet tro vi icke mycket
på antagandet att han nu tyckte sig hafva »förlorat nog»
på sin tidningspatriotism: boets ställning efter honom
aflägsnar all dylik farhåga. Vann han icke — förlust var
säkerligen icke å färde. Deremot kunna väl svårigheterna att
fortsätta penningesammanskotten hvarje år, eller den s. k.
aktieteckningen, varit bidragande orsak. Sedan våren 1855,
— då han den 30 Mars genom tidningens ledande artikel
uppgaf att Sverige vore »utan generalstab, utan tross, utan
fältläkare, utan tillräcklig sjukvård, utan arméorganisation
för kriget, utan ordnad beväring, hvilken, ehuru egentligen
ämnad till rikets försvar, dock naturligtvis ej kan undvaras
då arméen sättes på fältfot; utan tillräckligt befäl» och
dymedelst ådragit sig konungens så allvarsamma misshag, att
H. M:t sjelf deltog i författandet af polemiken emot honom
i Posttidningen, — hade han väl insett att vidare fortkomst
på den militära banan icke kunde förenas med ett fortsatt
chefskap för Svenska tidningen. Och just nu, på
sommaren 1856, yppade sig, såsom vi nedan få se, en utsigt till
militärisk befordran. Det hade 1855 nog icke förbättrat
hans actier på högsta ort, att, 12 dagar efter nyssberörde
artikels utgifvande, 89 personer, hvaribland nu så långt ef-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
