Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Denna åttonde del behandlar de sista åren af konung Oscar I:s
regering och den sista riksdag han upplefde, den s. k. * långa
riksdagen*, samt de icke mindre långa tvisterna om
’prinsregeringar*, äfvensom kronprinsen Carls vice-konunga-tid i Norge.
Medan den trycktes har ånyo ett kronskifte inträffat i vårt
land: den fjerde konungen af huset Ponte-Corvo har bestigit
thronen. *Fugaces labuntur anni!*
Under konung Carls pariserbesök 1861 föll, vid en
prome-nade med hans svenska omgifning, talet på vådan af att lefva
för fort, hvarpå konungen raskt inföll: *bättre att lefva medan
man lefver och dö sedan*; hvilket en af de närvarande
besvarade med den varnande hänsyftningen på konungens framlidne
faders öde: *det är icke alltid, man straxt får dö sedan.* Ingen
tog det då såsom profetia.
Oscar I innehade thronen i femton år, men regerade knappt
mer än tretton: Carl XV, som innehade sin i tretton år,
regerade likväl landet i femton, ehuru han, likasom företrädaren,
sist aftynade i en nära två-årig sjukdom. Det är just
kronprinsen-regenten Carls styrelseperiod (1857—59) och konung Cails
thronbestigning, som skola upptaga detta arbetes nästföljande
nionde del, den sista af tredje bandet.
På våren 1864, kort efter det prinsen af Wales i England
hedrat Garibaldi med besök, yttrade i franska senaten marquisen
de Boissy: *arfvingen till Englands krona räcker sin kungliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
